Världen förändras ständigt och organismerna måste hantera detta på något sätt. På lång sikt är det den evolutionära processen som leder till bestående förändringar. Om förändringarna är snabba räcker dock inte den processen till eftersom den är alltför långsam. De flesta organismer har därför en grad av plasticitet där ett beteende eller utseende tämligen snabbt kan anpassas efter rådande miljöförhållanden. Denna plasticitet är i sig ett resultat av evolutionen, individer som är plastiska anpassar sig bättre än rigida individer och får på det sättet ut fler ungar över tiden.

Plasticiteten kan vara adaptiv, det vill säga individer kan anpassa sig så att de på bästa sätt matchar miljökraven. Ett exempel är datum för äggläggning som anpassas efter en födotopp när ungarna behöver som mest föda. Men den kan även vara icke-adaptiv, det vill säga individens utseende eller beteende är en konsekvens av den miljö de lever i. Ett exempel är att individer som svälter under uppväxten blir mindre än vad de skulle ha varit om de inte svultit. Det medför ofta negativa konsekvenser längre fram i livet med sämre reproduktion och kortare livslängd. I denna artikel ska jag ta upp exempel på dessa fenomen.

Det är väl känt att en varm vår medför tidigare äggläggning hos många fåglar och ungarna blir därmed flygga vid en tidigare tidpunkt. En nyligen publicerad studie har systematiskt gått igenom data för 50 arter från ungefär 1500 lokaler runt om i Europa de senaste 40 åren. Totalt blir det över 2.5 miljoner datapunkter. Utan tvekan tillräckligt för att kunna dra stabila slutsatser.

Datum för när ungarnas blir flygga var beroende av temperaturen hos 42 av de 50 arterna. Den mest extrema arten var hämplingen där datum för ungarnas utflygning tidigarelades med i genomsnitt fem och en halv dagar per grad över medel. En riktigt varm vår med en medeltemperatur på tre grader över genomsnittet blir alltså ungarna flygga drygt två veckor tidigare. Den minst plastiska arten var vassångaren där tre grader innebär ungefär en dags tidigareläggning (i genomsnitt). Sett över alla arter förändras ungarnas flykt från boet med ungefär två och en halv dag per grad.

Även om den genomsnittliga temperaturen ökar, så sker det inte lika mycket överallt. Det finns en stor skillnad mellan olika delar av Europa, dels storskaligt (norr-syd), och dels mellan olika platser beroende på lokala klimatförhållanden. Vissa arter påverkas mer av detta än andra. Steglitsens ungar blir flygga mycket tidigare på varma lokaler (runt fem dagar per grad), medan det hos blåhaken är det motsatta och ungarna flyger ut senare ju varmare det blir. Den lokala effekten hittades hos 29 arter.

Forskarna fann ett samband mellan plasticitet och medeltemperatur så att fåglar i varmare klimat var mer plastiska. Tar man in flyttfåglar i ekvationen är stannfåglarna de mest plastiska medan långflyttarna är de minst plastiska. Det kan knappast överraska eftersom stannfåglarna bättre kan läsa av rådande förhållanden än långflyttarna som inte vet hur det är dit dom ska, och det kan hända mycket på vägen upp till häckningsplatserna.

Det fanns också ett förhållande mellan hur förutsägbar temperaturen är och plasticiteten. I områden med stabila och förutsägbara temperaturer är plasticiteten högre. Det betyder antagligen att fåglarna bättre kan förutsäga när den optimala perioden för när ungarna ska flyga ut om temperaturen är förutsägbar. I en miljö där det finns en dålig koppling mellan temperaturerna under äggläggning och när ungarna flyger ut kanske det är bättre att satsa på en given tid, och så får det bli vad det blir.

Man kan tänka sig att det finns ett mönster beroende på hur fåglarna är släkt med varandra. Närbesläktade arter lever ofta i samma miljöer, och framförallt har de samma födonisch. Finkar äter alla frön, föder upp ungarna på frön och är inga långflyttare, medan sångarna äter insekter och är i oftast långflyttare. Men något sådant samband fanns inte. Om steglitsens och hämplingens ungar flyger allt tidigare med ökande temperatur, så gäller det motsatta för grönfinken, medan grönsiskan och domherren inte påverkas allt. Sävsångaren ligger på samma nivå av anpassning som hämplingen och steglitsen och har en kraftig anpassning till temperaturen, medan rör- och trastsångarna inte har det.

Två arter har märkliga relationer med medeltemperaturen, fast på motsatt vis. Hos gulärlan är tiden när ungarna flyger ut som tidigast när temperaturen är som genomsnittet över en lång period. Varmare och kallare vårar medför senare datum. Hos gråsparven är det tvärtom. Ungarna flyger ut som senast vid medeltemperatur, och tidigare ju varmare och kallare våren är.

Allt detta visar att varje art utvecklat sina egna strategier för att hantera en variabel miljö. Anpassningen till temperaturen är en anpassning för att maximera ungarnas chans när de ska flyga ur boet. Eftersom temperaturen fluktuerar mellan åren, och förändras över tiden är plasticitet det enda sättet att hantera detta. Vissa skillnader mellan arterna går att förstå med vilken klimatzon de lever i, och om de flyttar eller ej, men som exemplen visar finns det en stor del av variationen som idag inte har en förklaring.

Ett exempel på en plasticitet som knappast är gynnsam är en studie av fettlagringen hos flyttfåglar. Flyttfåglar lagrar stora mängder fett för att klara överflygningar över hav och öken, och ju mer bränsle i form av fett de har ju större än sannolikheten att de faktiskt klarar flytten. Fågelstationerna uppskattar mängden fett på fåglarna de ringmärker och har gjort så länge vilket gör att det finns ett stort dataset att analysera.

Det har nyligen gjorts för 33 arter med data från 286 lokaler runt om i Europa med totalt över fyra miljoner observationer. Resultaten är nedslående. De senaste 40 åren har den genomsnittliga fetthalten minskat på hösten, men inte på våren. Minskningen är kraftigast i södra Europa, och det finns ett samband med ökande medeltemperatur. Höga temperaturer, ibland extrema som de senaste åren, leder till torka och med torkan försvinner insekterna. Följaktligen har insektsätarna minskat mest jämfört med frö och fruktätare. Fettupplagringen sker tidigare nu än för 40 år sedan i norra Europa, men senare i södra Europa.

Många arter minskar i antal och det finns givetvis en rad orsaker till detta beroende å vilken art det gäller. Sämre förutsättningar att klara en krävande flytt är uppenbarligen en viktig faktor, och en studie som visar att fettlagringen hos flyttfåglar minskar är en klar varningsklocka. Hur detta påverkar fåglarna och deras överlevnad är inte känt, men en ökad dödlighet under flytten leder till ett minskat antal som kan reproducera sig, och om detta kombineras med sämre häckning är en minskning av populationen ett faktum.

Detta leder mig till en högst personlig spekulation. Alla har sett att hussvalan numera är en sällsynthet, och det backas upp av de data som just publicerats. Detta gäller i långt mindre grad för ladusvalan. Hussvalan flyttar tidigt, medan ladusvalor kan ses in i oktober i mellan-Sverige. Kan det vara så att en del av hussvalans nedgång beror på att de flyttar innan de har tillräckligt med bränsle att klara en längre flytt och därför dukar under över Sahara? Allt medan ladusvalan tar sin tid att fylla på bränsle och flyttar senare. Det får mig att minnas den gamla fabeln om syrsan och myran där syrsan lever för dagen, medan myran strävar på för att samla mat inför vintern. När vintern kommer står syrsan där hungrig medan myran lever gott. Är hussvalan syrsan som har för bråttom till värmen i Afrika, och ladusvalan myran som ser till att ha resurser att överleva flytten?

Att organismer har ett visst mått av plasticitet, även vi människor, är väl känt. Det viktiga är att förstå vad det betyder för arterna fortsatta överlevnad. Räcker den adaptiva plasticiteten till när klimatet förändras? Det finns rimligen en gräns för plasticiteten och vad händer när den nås? Vad händer när arterna inte längre kan lagra tillräcklig med fett för att klara flyttningen? Hur mycket påverkar detta arternas långsiktiga populationsutveckling? Studierna som jag beskrivit här är viktiga första steg för att förstå detta.

Litteratur

Border, JA. Med flera. 2025. Temporal changes to migratory fuel load in migratory birds across Europe. Global Change Biology 2025: 31: e70570.

Cuchot, P. med flera. 2025. Phenological plasticity and its temperature-related drivers in common songbirds across Europe. Global Change Biology 2025: 31:e70600.

Visningar: 56