Ung större korsnäbb. Foto Mats Björklund

I Sverige finns två häckande korsnäbbar, mindre korsnäbb som främst äter granfrön, och större korsnäbb som främst äter tallfrön. De olika kottarna hos tall och gran återspeglas i näbbstorleken hos större och mindre korsnäbb. Lite förenklat så har större korsnäbben en näbb som är lika hög som lång och är därmed ganska grovnäbbad, medan en mindre korsnäbben har en näbb som är längre än hög så näbben ser avlång ut. Eftersom lock-lätet är beroende av näbbens form och storlek har den mindre korsnäbben en ljusare röst än den större korsnäbben. I fält är det ofta rätt lätt att se och höra skillnaden på dessa arter, men det är inte hundraprocentiga kännetecken. Vissa vintrar kommer dessutom bändelkorsnäbben till Sverige från Sibirien och den föredrar lärkträden och deras kottar. Denna art är den minsta och känns igen på lätet och de vita vingbanden. Jag kommer att lämna denna art därhän.

Detta verkar ju vara solklart, två arter anpassade till olika födonischer. Men det blir rörigare när vi går ut i Europa. I Skottland finns en korsnäbb som liknar vår större korsnäbb, men den räknas som en egen art, speciellt i Skottland, även om andra kanske inte håller med om detta. Den större korsnäbben har en utbredning som begränsad till Norden och en bit in Ryssland, medan den mindre korsnäbben finns mer eller mindre över hela Europa.

I Spanien äter den mindre korsnäbben frön från fyra olika arter av tall; vår vanliga tall (Pinus silvestris), Aleppotall (Pinus halepensis), svarttall (Pinus nigra) och bergtall (Pinus uncinata). Granen finns inte söder om Pyreneerna. Dessa arter av tall har olika storlek på sina kottar, där Aleppotallen har störst kottar liknande våra grankottar. Så här har vi tre distinkta kottar men bara en art, medan vi i Sverige har två arter som är specialiserade på olika kottar. Kan det kanske vara så att det finns fler arter av korsnäbb i Spanien? Och hur är det egentligen med de Skotska korsnäbbarna?

Tillsammans med en post-doktor, Pim Edelaar, började vi rota i detta, dels genom att mäta ett antal korsnäbbar, dels genom att mäta olika kottar, dels genom att studera deras läten, och dels genom genetiska studier. Det är känt sedan länge att korsnäbbarna i Spanien är specialiserade på de olika kottarna, så en hypotes var att näbbformen avspeglar vilken kotte de använder, och att locklätena skiljer sig åt beroende på näbbformen. Resultaten var tydliga, det fanns en tydlig koppling mellan kottarnas storlek och näbbstorleken. Populationerna som födosökte på Aleppotallen hade långa och smala näbbar, medan de som födosökte på de andra arterna hade kortare och bredare näbbar. Precis som hos våra större och mindre korsnäbbar med andra ord. Det fanns även en skillnad i locklätena.

Genetiskt fanns det även en skillnad mellan de olika populationerna. Vi kunde dock inte hitta någon skillnad mellan våra nordiska korsnäbbar och de skotska korsnäbbarna. Däremot verkade korsnäbbarna på Mallorca vara genetiskt distinkta från populationerna på Iberiska fastlandet. Med de data vi hade framförallt från så kallat mitokondrie-DNA kunde vi dessutom se att korsnäbbarna över hela Europa börjat skilja sig åt någon gång strax efter istiden, det vill säga för 11 000 år sedan, och det var antagligen en ganska snabb process. Vår mindre korsnäbb som är specialist på gran måste ha börjat anpassa sig till denna föda för 3-4 000 år sedan då granen på allvar började komma i i Sverige. Skillnaden mellan våra större och mindre korsnäbbar är därför en relativ sen företeelse evolutionärt sett. Samma sak gäller de spanska korsnäbbarna, de började snabbt att öka i antal för sisådär 3700 år sedan. Allt detta kan kopplas till expansionen av de olika tallarterna efter istiden.

Samma sak har setts i Nordamerika och där vill vissa se en egen art i en del av USA, nämligen Cassia korsnäbben, Loxia sinesciuris, huvudsakligen baserat på skillnad i lockläten, precis som det finns hos de europeiska populationerna. Så har att göra med ett antal olika korsnäbbsarter? Det vore en rimlig slutsats om man betänker att vi i Norden har två arter huvudsakligen motiverat av tydliga skillnader i näbbstorlek och läten. Samma skillnader finns i Spanien men där har vi bara en art. Inte speciellt konsekvent.

De studier Pim och jag gjorde använde de genetiska verktyg som fanns tillgängliga för 15 år sedan, men den teknologiska utvecklingen har gått framåt med stormsteg, och nyare studier har gjorts av forskare i USA och England med rejält mycket mer data. Resultaten är tydligare, och visar att korsnäbbarna på Mallorca är tydligt genetiskt distinkta, liksom populationerna i Atlasbergen. Korsnäbbarna som är specialiserade på Aleppotallen är även de tydligt genetiskt skilda från övriga korsnäbbar. Däremot gick det inte att särskilja våra mindre och större korsnäbbar och det gick inte ens att separera den skotska populationen från våra korsnäbbar.

Så slutsatsen från detta skulle kunna vara att i Norden + Skottland finns bara en art, medan det i Spanien finns två arter, och på Mallorca ytterligare en art. En helt annan indelning än vi är vana vid. Med tanke på skillnaden i näbbstorlek mellan den mindre och större korsnäbben verkar detta inte speciellt logiskt. Och hur är det med locklätena som använts för att skilja arterna?

En studie som just publicerats som jämfört inspelningar från 1962 och 2019 visar att lockläten förändras över tiden, och att individer lär sig av andra korsnäbbar. Ett exempel på kulturell evolution, som samtidigt gör en artuppdelning utifrån lockläten klart tveksam. Detta gjordes på den skotska korsnäbben, ännu ett grundskott mot att det är en egen art. Jag var inbjuden till Glasgow för ett antal år sedan för deras årliga Darwin-föreläsning, och presenterade våra dåvarande data där vi inte kunde se att den skotska korsnäbben var en egen art. På kvällen när vi samlades ett gäng på puben kom en person fram till mig och sa att det där att den skotska korsnäbben inte var en egen art kanske jag inte borde ha sagt. Uppenbarligen en känslig fråga i Skottland. Nå, fakta är fakta.

Så vad har vi att göra med? En del forskare vill hävda att allt handlar om olika ekotyper, det vill säga populationer anpassade till olika ekologiska förutsättningar. En kritisk faktor saknas och det är huruvida dessa ekotyper parar sig med varandra. Om de inte gör det skulle de kunna klassas som olika arter enligt det biologiska artbegreppet. Den tydliga uppdelningen av Aleppo-populationerna och övriga korsnäbbar tyder snarare på att det i alla fall finns två arter. Men hur kan vi förklara skillnaden mellan större och mindre korsnäbb som är tydligt skilda åt i näbbform men inte alls genetiskt? Det pågår forskning om detta, men idag är det ett olöst problem. Detta påminner om sädgässen som jag skrivit om tidigare här på bloggen, och det kanske handlar om leta efter genetiska skillnader som spelar roll, det vill säga de som handlar om hur näbben blir till, medan resten är ganska ointressanta i sammanhanget.

Allt detta är återigen ett utmärkt exempel på vad Darwin kallade ”att definiera det odefinierbara”. Vår idé om arter är ganska fyrkantiga begrepp som kräver en avslutad process. Men artbildningsprocessen är ständigt pågående och om den startade för tre till fyra tusen år sedan har det helt enkelt inte funnits tid för artbildning i strikt mening. Men detta är vanligt i naturen och därför en aldrig sinande källa till studier eftersom varje fall är unikt.

Men spelar det någon roll vad vi kallar saker och ting, arter eller ekotyper eller något annat? Vi har ärvt vår klassificering i mångt och mycket från Linné som var en samlare och ville ordna naturen enligt vad i hans ögon var Guds plan med arter som för evigt givna enheter. I hans värld var allt tydligt och klart, även om han fick revidera den tanken en aning med tiden, men i vår verklighet är det inte alls så tydligt.

Det finns huvudsakligen två skäl att vi fortfarande bestämmer vad som är olika arter eller inte. Det första är att beskriva den biologiska mångfalden. Det har sedan länge funnits en diskussion om man ska ha många arter som är tämligen lika, eller kalla det för en art med ett antal underarter. Nestorn Ernst Mayr var förespråkare för det senare synsättet med argumentet att det var för mycket namn att lära sig annars. Idag håller detta givetvis inte, och det finns en trend att splittra stora arter med stor variation inom sig till olika arter. Givetvis finns kriterier för detta. Allt för att tydliggöra vilken mångfald det finns. Att kalla alla korsnäbbar i Europa för en art skulle tvivelsutan underskatta den mångfald av korsnäbbar som faktiskt finns.

Det andra skälet är att vi vill förstå den evolutionära processen som lett fram till de olika mönster vi ser idag i naturen. Då är benämningar ganska viktiga, arter definieras vanligtvis genom reproduktiv isolering, medan ekotyper är lokala anpassningar till exempel till en given födoresurs. Genom att kalla de olika korsnäbbarna för ekotyper klargör man att det finns dessa anpassningar, men det fortfarande antagligen finns ett genflöde mellan dessa grupper; de är inte reproduktivt isolerade. Det kan vara arter i vardande, och det ger en viktig bild av hur artbildningsprocessen kan gå till.

Att det blir så här komplicerat är att vi försöker klämma in något variabelt i ett fyrkantigt system utan graderingar. Det fungerar ju sådär, sällan helt fel, och sällan helt uppåt väggarna. Men det finns många gränsfall, som till exempel alla korsnäbbar, som inte passar in i en fyrkantig mall och då får vi problem med att säga vad som är vad. Det får vi leva med eftersom det är så naturen ser ut. Själv tycker jag det är vansinnigt spännande!

 

Litteratur

Björklund, M. med flera. 2013. The genetic structure of crossbills suggests rapid diversification with little niche conservatism. Biological Journal of the Linnean Society 109: 908-922. OPEN ACCESS

https://academic.oup.com/biolinnean/article/109/4/908/2415771

Edelaar, P. & Björklund, M. 2012. Population differentiation and restricted gene flow in Spanish crossbills: not isolation-by-distance but isolation-by-ecology. Journal of Evolutionary Biology 25: 417-430. OPEN ACCESS

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1420-9101.2011.02443.x

Hill, GE & Powers MJ, 2021. Ecomorphs are not species: the case of locally adapted populations of red crossbills. Journal of Avian Biology 52: e02896. OPEN ACCESS

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1111/jav.02896

Martin R, med flera. 2023. Fast cultural evolution of Crossbill (Loxia spp.) calls in the Paelarctic. Ibis 165. OPEN ACCESS

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ibi.13253

Parchman, TL. Med flera. 2016. Genome divergence and diversification within a geographic mosaic of coevolution. Molecular Ecology 25: 5705-5718.

Parchman, TL. Med flera. 2018. Resource stability and geographic isolation are associated with genome divergence in western Palearctic crossbills. Journal of Evolutionary Biology 31; 1715-1731. OPEN ACCESS

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jeb.13367

 

 

Visningar: 734