Vid midsommartid brukar det finnas miljoner ungfåglar ute i markerna. En del klarar sig bra och kan återkomma och häcka nästa år, men de flesta klarar sig inte speciellt länge på egen hand. De resurser som de får från sina föräldrar har visat sig spela en stor roll för sannolikheten att överleva den första tiden. Ungar födda i ett bra revir klarar sig bättre än ungar födda i sämre revir. Rent teoretiskt innebär det att de föräldrar som kan skaffa bra revir är överrepresenterade i nästa generation. Om de egenskaper som gör att vissa får bättre revir har en genetisk bakgrund finns det möjlighet till en evolutionär förändring. Egenskaperna att skaffa ett bra revir ökar därmed i frekvens i populationen, och det finns en möjlighet till lokala anpassningar till olika miljöförhållanden.

Det finns en alternativ möjlighet och det är att unga fåglar lär sig vad som är ett bra revir. De som växer upp i ett bra revir lär sig att så ska ett bra revir se ut och väljer i mån de kan liknande miljöer när de själva ska häcka så småningom. Det blir då ingen genetisk evolution utan snarare en kulturell evolution, där individer lär sig av andra snarare än att de genetisk ärver egenskaper.

Det här är givetvis svårt att testa i naturliga populationer, men nu är det gjort och med mycket intressanta resultat. För att kunna testa dessa två varianter måste man ha tillgång till långtidsdata så det går att följa vad individer gör mellan år, och vad deras avkommor gör. Ett sådant projekt är halsbandsflugsnapparna på Öland som några decennier bakåt leds av Anna Qvarnström vid Uppsala Universitet.

De uppenbara materiella resurserna när det gäller flugsnappare är hur mycket insektslarver (mätt som biomassa) det finns i varje revir. Revir med mycket ek har en högre biomassa insekter än revir med mycket björk, som i sin tur har väldigt mycket mer än revir med tall. Totalt sett är det dubbelt som mycket insekter i de bra reviren jämfört med de dåliga, med allt däremellan. Det finns med andra ord en variation i revirkvalitet, som i sin tur påverkar ungproduktionen och ungarna sannolikhet för överlevnad.

För att testa ärftligheten av revirkvalitet, eller materiella resurser i allmänhet, krävs att det finns data för både föräldrar och avkommor och kända släktskap mellan individer. Detta finns hos halsbandsflugsnapparen, och deras DNA är känt i detalj så det finns mycket goda möjligheter att uppskatta ärftligheten av dessa materiella resurser. Beroende på metod hittade man en hög grad av ärftlighet av revirkvaliteten. Ungar som kom tillbaka året efter hade liknande revir som sina föräldrar. Det skulle innebära att de egenskaper som gör att individer har olika revir går i arv och en evolutionär förändring kan ske.

För att testa om det finns några miljöfaktorer som stör analysen så att ärftligheten blir högre än den i verkligheten är flyttade man ungar mellan kullar. Om det finns en stark ärftlighet borde man se en likhet mellan föräldrar och deras avkomma oavsett var de vuxit upp. Om måttet på ärftlighet är en ren miljöeffekt försvinner den likheten när ungarna får en andra föräldrar. Och se, det gjorde den. Det fanns ingen relation mellan de ungar som fötts upp i ett fosterbo och deras genetiska föräldrar vad gäller revirkvalitet. Det tyder starkt på att det inte finns någon genetisk bakgrund till likheterna i revirkvalitet mellan föräldrar och ungar.

Nu finns det detaljerade DNA-data för denna art och det borde vara möjligt att hitta enstaka genvarianter som kan förklara likheten, men som de traditionella statiska metoderna missar. Detta är idag en vanlig metod att studera ärftlighet för de arter detaljerade data finns (som vår egen art). Men inte heller med denna metod kunde man hitta något samband. Detta tyder starkt på att det inte finns någon genetisk bakgrund till likheterna i revirkvalitet.

Så hur fungerar då detta? En indikation på hur det kan förhålla sig kom när forskarna börja jämföra resurserna i födelsereviret med resurserna i det revir de återvändande fåglarna häckade i relation till avståndet mellan de två revir. Det fanns en stark koppling mellan födelserevirets kvalitet och de återvändande ungarnas revirkvalitet när de två reviren låg mindre än 500 från varandra. För revir som var åtskilda med mer än en kilometer fanns inget samband. När forskarna sedan tittade på likheten mellan revir på olika avstånd fanns ett mycket tydligt mönster. Närliggande revir hade likartad kvalitet, medan revir på längre avstånd var mer olika. Inte så konstigt om man betänker hur miljön ser ut. Ett antal revir i en ekskog blir mer lika varandra, än de blir med ett revir i en björkskog längre bort.

Vad det verkar handla om är att miljön är heterogen, men på en annan skala än reviren, vilket gör att många revir har samma kvalitet på en kortare distans. Fåglar som återvänder till samma ekskog som de föddes i får därför en likhet med mellan födelse- och häckningsrevir. Den höga ärftligheten är därför en artefakt skapad av hur fåglarna sprider sig (eller inte). Det finns uppenbarligen ingen genetisk komponent, och det verkar inte heller handla om inlärning utan helt och hållet en effekt av hur de sprider sig. Det skapar grupper av individer som är mer eller mindre släkt med varandra i samma miljöer, vilket leder till kopplingen mellan släktingar och revirkvalitet. Dessa mönster är inte speciellt stabila, de bygger på hur individer överlever och sprider sig och det kan variera över tiden.

Det faktum att miljöfaktorer kan interagera med gener på ett sätt så att mönster uppstår har varit känt länge. Om stora individer har bra revir, får de ungar som är stora dels på grund av gener, och dels på grund av det goda reviret, vilket gör att måtten på ärftlighet kan vara kraftigt överskattade. Fenomenet kallas stratifiering och har uppmärksammats i studier av ärftlighet hos vår egen art. Det nya resultat som framkommer nu är att det är ett allvarligt problem som man måste ta hänsyn till. Studien av halsbandsflugsnapparna visar tydligt på detta. Studien visar också på hur viktigt det är med långtidsstudier, de analyser forskarna har lyckats göra är helt beroende av data insamlat under lång rad år, och inget man gör i en handvändning.

Litteratur

Ålund, M. med flera. 2024. Inheritance of material wealth in a natural population. Ecology Letters 27: e14505.

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ele.14505

https://theinfinitesimal.substack.com/p/how-population-stratification-led

https://ericturkheimer.substack.com/p/is-tan-et-al-the-end-of-social-science

 

 

 

 

 

Visningar: 92