Ett av Darwins stora bidrag till forskningen är förståelsen av den evolutionära processen. Wallace kom på samma sak ungefär samtidigt, och det verkar som att det har funnits andra före Darwin och Wallace som kommit på samma sak. Inte så konstigt eftersom det är en synnerligen enkel och intuitiv process. Mönstret av organismer som kunde ordnas i grupper som ingår i större grupper som ingår i än större grupper och så vidare var väl känt långt före Darwin, liksom tankar om gemensamt ursprung med olika ålder. Vår egen Linné såg på 1700-talet mönstret och det ligger till grund för hans systematik. Linné tänkte dessvärre inte i termer av förändringar, men även sådana tankar fanns utanför Sverige.
Darwin insåg att processen vilar på tre ben; variation, selektion och ärftlighet. I värld med begränsade resurser råder konkurrens om dessa resurser, individer som har egenskaper som gör att de får mer resurser får fler avkommor (relativt sett) i nästa generation, och om dessa egenskaper är ärftliga till någon del (har en genetisk bakgrund) kommer dessa egenskaper att öka i frekvens i nästa generation. Konstigare än så är det inte. Detta har senare formulerats av George Price i ett berömt matematiskt teorem som är allmängiltigt, och synnerligen enkelt.
Stephen Jay Gould, som gjorde sig känd för sina populärvetenskapliga böcker om biologi i allmänhet och evolutionsbiologi i synnerhet, har beskrivit evolutionsteorin utifrån en bild av en korall. Det kanske är lättare att tänka sig ett träd, där de tre benen utgör stammen. Längre upp i trädet kommer grenarna som beskriver processen mer i detalj, och längst ut i trädet finns de små kvistarna som då är hypoteserna om något som forskare sysslar med i det dagliga värvet. Ju högre upp i trädet, ju mindre grenar och kvistar, och ju mer detaljerade hypoteser. Hypotesen att snösiska och gråsiska är två olika fågelarter har just avfärdats, som jag skrivit om här i bloggen. Det är en av de yttersta kvistarna i trädet, och påverkar på intet sätt teorin i sin helhet. Hypotesen om två arter var inte speciellt märklig, och med nya genetiska data kunde man visa att den var fel. Med andra ord det dagliga värvet som evolutionsbiolog; ta fram data, testa hypoteser, ställa upp nya hypoteser, ta fram mer data och så vidare.
Det är utifrån detta träd vi ska förstå kritiken mot evolutionsteorin. Media och andra som är kritiska till evolutionsteorin, utifrån olika bevekelsegrunder, tar gärna upp fall där en gammal ”sanning” kan förkastas och ser detta som en attack på evolutionsteorin som helhet. Men det handlar om att någon, kvist eller gren har sågats ner. Trädet står kvar. För att kunna avfärda hela teorin måste trädet fällas genom att visa att det inte finns variation, selektion eller ärftlighet. Med tanke på den massiva mängd data som nu finns om dessa tre faktorer är det svårt att se hur ett avfärdande skulle kunna gå till.
Kritiken mot evolutionsteorin kan grovt sett delas in i olika delar, det ena är att Darwin hade fel och därför behöver vi inte tro på Darwin, och underförstått så är allt om evolutionen fel. Nu spelar det ingen roll om Darwin hade fel i olika saker, för det hade han, men forskningen har gått vidare sen dess. Mycket långt dessutom. Jag tror inte många av dagens evolutionsbiologer har läst speciellt mycket, eller något alls, av Darwin. Evolutionsbiologi handlar inte om att bevisa att Darwin hade rätt. Man behöver inte ”tro” på Darwin, det räcker med att titta på alla bevis som finns idag och de slutsatser man kan dra av detta. Men denna kritik bygger på en bild av att allt startade med Darwin och man kan välja att tro på honom eller inte. Allt började inte med Darwin, som jag skriver i min bok ”Bara en teori”, och den enorma forskning som skett sedan dess kan man inte bara låta bli att tro på. Det är som om en person väljer att inte tro på radiovågor, men ändå använder en mobiltelefon. Det går inte att välja att tro på fakta eller inte, de finns där vare sig man vill det eller inte.
En annan form av kritik går ut på att om man hittar något där forskningen fått ändra på sig eller inte med nuvarande metoder kunnat testa på ett adekvat sätt. Ett exempel nyligen gäller fågeln Hoatzin, som lever i Sydamerika. Den har ett antal unika anpassningar som inte andra fåglar har, och även med tämligen mycket genetiska data kan man inte enkelt placera in den i fåglars släktträd. Den utgör en helt egen gren som levt isolerad (genetiskt) från andra grupper av fåglar mycket länge och då fallerar de metoder vi idag har för att testa släktskap mellan arter. Detta fångades upp av The New Yorker, där detta faktum presenteras som att eftersom vi inte kan placera hoatzin i ett träd, kan vi inte avgöra fåglarnas släktskap i allmänhet, och därmed kan vi ifrågasätta hela evolutionsteorin. Nu följer dock inte slutsatsen logiskt från premisserna. Även om vi (idag) inte vet var hoatzin hör hemma betyder inte det att resten av trädet är okänt. Tvärtom, det produceras robusta släktträd över fågelgrupper oavbrutet. Nyligen kom en mycket genuin studie över däggdjurens släktträd, som jag skrivit om här på bloggen. Att vi inte kan placera en fågel i fåglarnas släktträdträd betyder givetvis inte att däggdjurens släktträd är meningslöst eller inte finns. Återigen kan vi gå till Gouldianska trädet, problemet med hoatzin handlar om att vi i en del av trädet inte kan se hur grenarna ser ut. Men det hotar inte på något sätt trädets existens. Den amerikanske evolutionsbiologen Jerry Coyne har beskrivit detta och har fler förklaringar varför hoatzin inte är ett problem för evolutionsteorin.
Molekylärbiologer har länge varit missnöjda med att selektionen får en sån framträdande roll, och vill ha en mer framträdande roll för genetisk drift, det vill säga slumpmässiga förändringar över tiden, till skillnad mot selektion som handlar orsakssamband. Den molekylära variation som finns kan bäst förklaras med drift, eller i vilket fall till en stor del. Så kan det vara, men det skulle i så fall göra stammen av trädet mer robust, men fäller inte trädet. Att mycket av den genetisk variationen saknar funktion och därmed förändras genom drift är uppenbart. Att det finns delar av genomet som är och har varit selekterat är också uppenbart. Detta är inte i motsättning till varandra. Två processer, och vilken som är den mest betydande är en empirisk fråga, inte en fundamental.
En rörelse som fått mycket uppmärksamhet är vad som kallas Extended Evolutionary Synthesis (EES). Denna rörelse driver tesen att många fenomen och processer underskattades gravt när den så kallade Moderna syntesen bildade grunden för modern evolutionsbiologi på 1930 och 1940-talen. Det kan nog alla hålla med om eftersom den Moderna syntesen byggde på den kunskap man hade då. Dessutom var utvecklingsbiologi (läs embryologi) påtagligt frånvarande i den syntesen. Förespråkarna för EES trycker på att vi måste veta mer om utvecklingen från ägg till adult, ta hänsyn till nyligen funna fenomen som epigenetik, och inom dessa områden har en enorm utveckling skett inom forskningen, vi vet långt mer nu och det måste givetvis påverka förståelsen av den evolutionära processen. Det finns som alla vet en koppling mellan individer och deras miljö, och det är viktigt att komma ihåg att den går åt bägge hållen. Individerna formas av sin miljö, men formar även miljön. Inget av detta fäller trädet. Jag har inte sett någon inom den gruppen som hävdar att hela trädet har fallit. Tvärtom, vad det handlar om är att kultivera delar av trädet som (antagligen) varit styvmoderligt behandlat genom tiderna. Så fungerar all vetenskap.
Slutligen finns kreationisterna som finns i olika former, förtjänstfullt beskrivet av Maria Gunther i DN nyligen. En variant som jag kommit i kontakt med är de som hävdar att jorden är 6000 år och att människan skapades då. De lägger ner möda på att hitta data som stöder denna tes, och det leder till en hel del underliga turer med de data som finns. Herman Mays blogg och bloggen Evograd går igenom det värsta och det är inte utan att man blir mörkrädd när man ser hur man till varje pris försöker pressa in data i sin förutbestämda mall om 6000 år. Som jag skrivit på denna blogg har den moderna människan en gemensam urmoder för ca 6000 generationer sedan. Det betyder inte att det vara bara hon som levde då, utan det är bara hon som lämnat avkommor efter sig. Hon hade givetvis i sin tur föräldrar och släktingar bakåt. Märk väl, även om de skulle lyckas med att visa att vår urmoder faktiskt är bara 6000 år gammal påverkar det inte teorin i sin helhet. Trädet står kvar, men med en putsning av diverse grenar och kvistar.
Det är lätt att tro att den stundtals intensiva diskussionen som förs inom olika grenar av evolutionsbiologin är ett tecken på ett problem för evolutionsteorin. Så är dock inte fallet. Ofta är diskussionerna svåra att hänga med i, det krävs specialkunskaper och det är allt som oftast svårt även för andra evolutionsbiologer att hänga med. Ett bra exempel är den diskussion som sedan länge förts om hur man bäst räknar fram evolutionära släktträd utifrån sina data. Livlig, för att inte säga vildsint diskussion, men svårt att hänga med i argumenten för en person utanför den speciella grenen av evolutionsbiologin. Att det är en diskussion om olika saker är faktiskt ett sundhetstecken, och ett sätt att komma vidare. Argument bryts mot argument, och i bästa fall genererar det nya hypoteser som kan testas. Återigen handlar det om grenar av trädet, och inget annat.
Hursomhelst, evolutionsteorin kan beskrivas som ett träd där ingen kunnat hugga ner stammen och det är svårt att se hur se hur detta skulle gå till. Det betyder att man av och till kan såga ner grenar och kvistar längre upp i trädet när nya fakta kommer på bordet, det är nämligen så forskning fungerar. De tre benen har fördelen att de är alla testbara i en given situation. Finns ingen variation har vi heller ingen selektion eller ärftlighet. Finns ingen selektion kan vi få en förändring under vissa omständigheter. Finns ingen ärftlighet får vi ingen förändring i nästa generation. All selektion leder inte till evolution. Alla delarna måste vara på plats för att saker ska hända. Men finns de på plats får vi en förändring mellan generationer. Med nödvändighet.
Att läsa
Gould SJ. 2002. The structure of evolutionary theory. Harvard University Press.
https://www.monofilia.org/blog
https://evograd.wordpress.com/category/evolution/
https://wildlatitudes.com/the-hoatzin-a-weird-and-wonderful-bird/
https://extendedevolutionarysynthesis.com/about-the-ees/
Visningar: 159