Det är ingen nyhet att många fågelarter minskar i antal över stora delar av vår värld, inklusive vårt eget land. För att få en bild av omfattningen av denna minskning krävs samordnade insatser över större geografiska områden och data från en längre tidsperiod. En art kan öka i en del av världen, men minska i en annan, så att totalt är det en minskning, men med ett begränsat geografiskt perspektiv kan man missa detta, och tro att arten ökat när den i själva verket minskat.

En ny studie av 42 rovfågelarter i olika delar av Afrika visar på en skrämmande bild av förändringar i deras populationsstorlek. Forskarna jämförde observationsdata från linje-taxeringar med bil från perioderna 1966-1995 och 2000-2020 i Västafrika (Burkina Faso, Niger and Mali), Centralafrika (Kamerun), Östafrika (Kenya) och i Sydafrika (Botswana). Totalt handlar det om över 9000 mil transekter som resulterat i över 50 000 observationer. Totalt finns 106 arter rovfåglar i Afrika, men de 42 som studerats är de som lever i ett öppet landskap och därför är lätta att observera. För de skogslevande arterna finns inga motsvarande data. Eftersom det rör sig om olika långa tidsperioder räknade man om tiden till generationstid, som ju skiljer sig mellan arterna, och den period man studerat är tre generationer. Alla förändringar är därför relaterat till detta mått som då är lika för alla arter, men i år räknat skiljer sig åt.

Av dessa 42 arter hade hela 37 minskat, varav 29 arter hade minskat med mer än 30 %, vilket är det mått som internationellt (IUCN) räknar som ett utrotningshot. Minskningen var dubbelt så snabb i oskyddade områden, som i skyddade områden (nationalparker och liknande områden). Ett talande exempel är gycklarörnen som i Västafrika helt har försvunnit från de oskyddade områdena, och minskat med 47 % i de skyddade områdena. Sett över hela Afrika har arten minskat med 87 % och är idag starkt hotad och på gränsen till utrotning. För er som inte haft förmånen att se denna art är det en art med stort huvud och hals, men nästan utan stjärt vilket gör att den ser ut att flyga baklänges.

Det är tio arter som nu ramlat ner i kategorin akut hotade, tolv arter som klassas som hotade, och sju arter som klassas som känsliga. Övriga arter är inte utom fara, men minskningen är inte så dramatisk som hos andra arter. Föga överraskande är det de största arterna som minskat mest, det vill säga de stora örnarna och gamarna. Stora arter har lägre populationstätheter av rent ekologiska skäl, det finns helt enkelt inte tillräckligt med mat för en stor population, de tar tid på sig innan de häckar för första gången, och de har en låg fekunditet. För att en population ska hållas stabil krävs att varje par ersätter sig själva, det vill säga får två avkommor som i sin tur reproducerar sig. För en art som kan leva 30 år betyder det att de behöver lyckas med sin häckning några enstaka gånger på denna tid. Dör de innan dess, så kommer populationen att minska, obönhörligen. För de arter som är mindre gäller samma regel om antal avkommor, men på en mycket kortare tid. Det gör att de är mycket mindre sårbara, eftersom de startar att reproducera sig tidigare, och kanske hinner få ut sina ungar innan de dör. De tre arter som faktiskt ökat över tiden är också små arter (två sånghökar och pygméfalken), och en större ormörn.

Betydelsen av skyddade områden kan inte överskattas. Totalt sett minskade observationerna med 54 % (median) i de oskyddade områdena, men med ”bara” 19 % i de skyddade områdena. Stora arter var mer beroende av de skyddade områdena än de små arterna. Forskarna skapade ett index för hur beroende arterna var av de skyddade områdena, där +1 är att de endast kan ses där, och -1 att de aldrig kan ses i ett skyddat område, och noll att de är lika vanliga utanför som innanför. Hela 29 av de 42 arterna har blivit mer beroende av de skyddade områdena. För de stora arterna ökade index från 0.56 till 0.83, och för de mindre från 0.15 till 0.44. Det betyder att sannolikheten att se en stor rovfågel utanför ett skyddat område numera är liten.  Detta i sin tur visar på hur viktiga de skyddade områdena är för dessa arter, och att de kan upprätthålla ett gott skydd även i framtiden.

Varför har de minskat? Givetvis är det en kombination av orsaker, där förlust av lämpligt habitat är en mycket viktig faktor. Populationstillväxten är mycket hög i delar av Afrika och med detta kommer en urbanisering som missgynnar många rovfåglar. Olika typer av infrastruktur, till exempel kraftledningar och vindsnurror är kända problem för rovfåglar, och som är en effekt av urbanisering. Till detta kommer jakt av olika skäl (boskapsskydd, för mat etc). Förgiftning av gamar har länge varit ett problem i olika delar av världen, dels avsiktligt och dels oavsiktligt genom höga doser mediciner till boskapen till exempel i olika delar av Asien.

Nå, spelar det någon roll om några rovfåglar dör ut? Det finns flera aspekter på detta, dels de rent moraliska, dels de rent ekonomiska, och dels de ekologiska. Ekoturismen ökar i världen och de flesta turister vill se stora däggdjur och stora mäktiga rovfåglar. Ett områdes attraktionskraft för ekoturister minskar om dessa arter försvinner, och därmed även en inkomstkälla för lokalbefolkningen. De ekologiska effekterna är delvis direkta till exempel genom att as inte äts upp och det kan vara en källa för spridning av olika sjukdomar till boskap och eller människor. De indirekta effekterna av att olika näringskedjor bryts är inte självklara och vår kunskap om detta är minst sagt bristfällig. Det finns många teoretiska modeller för hur det kan bli, men en lokal empirisk kunskap saknas nästan alltid. Det kan vara ett gott tecken, data kan saknas för att inget dramatiskt har hänt, men det är tyvärr inte alltid fallet.

Exakt vad som kommer att hända med dessa rovfågelarter i framtiden är svårt att säga. Vissa kommer nog att försvinna. En del av arterna i studien finns även utanför Afrika (till exempel brunglada, hökörn, och stäppörn), men det gäller att dessa populationer hålls livskraftiga, vilket inte är säkert. Tyvärr finns det anledning att vara pessimistisk för vissa av arterna som minskat mest. Det kan vara svårt att vända en kraftig nedgång, men det beror på orsaken till nedgången. Den svenska havsörnen är ju ett lysande exempel på en återkomst. På 1970-talet när jag började skåda diskuterades det när den skulle vara borta från vår fauna, inte om. Idag kan man se den regelbundet över Uppsala stad, och jag har den som soffkryss då den häromåret flög över vårt hus på låg höjd och jag kunde se den bokstavligen från TV-soffan. I havsörnens fall var miljögifterna problemet, men med vettiga insatser kunde trenden vändas. Hur det blir över en kontinent i sådan stark tillväxt som Afrika är svårt att säga. Men man kan ju alltid hoppas på det bästa.

Litteratur

 Burns, F. med flera. 2021. Abundance decline in the avifauna of the European Union reveals cross-continental similarities in biodiversity change. Ecology and Evolution 11: 16647-16660. OPEN ACCESS.

 https://doi.org/10.1002/ece3.8282

Rosenberg, KV. med flera. 2019. Decline of the North American avifauna. Science 366: 120-124. OPEN ACCESS.

 https://www.science.org/doi/10.1126/science.aaw1313

Shaw, P. med flera. 2024. African savanna raptors show evidence of widespread population collapse and a growing dependence on protected areas. Nature Ecology & Evolution 8: 45-56. OPEN ACCESS

https://www.nature.com/articles/s41559-023-02236-0

 

 

 

 

 

 

 

 

Visningar: 76