De senaste åren har vi sett en ökning av nya arter häckande i Sverige. I söder har vi nu svarthakad buskskvätta, brandkronad kungsfågel och trädgårdsträdkrypare, och säkert skedstork vilket år som helst. Vi på östsidan har sett ägretthägern gå från en art som skådare kunde dra på, till en art som i vissa sjöar nu kan ses i dussintals under hela den varma säsongen. Det här är inget nytt fenomen, rosenfinken kom till Sverige på 1950-talet, en observation av skrattmås i Övre Föret i Uppsala var så speciell att Upsala Nya Tidning skrev om den i mitten på 1900-talet, och när min far läste i Uppsala tog de tåget till Salem, söder om Stockholm, för att höra den sällsynta näktergalen. Det är dessutom inte känt om Linné såg den svartvita flugsnapparen i Sverige på sin tid. Exemplen är många.

Så frågan är vilka är de nya arterna vi kommer att se framöver? Ett tips är den kaspiska truten som ökar sin utbredning västerut. En studie från Nederländerna ger några ledtrådar till ökningen där. På en lokal hittades fyra par år 2019 för att öka till 81 par fyra år senare. De nya fåglarna kom, såvitt man vet från märkta fåglar, från Polen och Tyskland. Ökningen kan inte förklaras helt med rekryter från den ursprungliga kolonien, de var för få och de häckar inte de första åren. Istället har det tillkommit vuxna fåglar österifrån.

Den kaspiska truten skiljer markant från gråtruten i sina häckningsvanor i den nederländska kolonin. De häckar runt en månad tidigare än gråtruten, det vill säga första ägg lades första veckan i april, mot första veckan i maj för gråtruten. De har dessutom en påtagligt högre häckningsframgång med i genomsnitt 2.5 ungar per bo, mot strax under två ungar per bo för gråtrut och silltrut. Det är en skillnad på runt 26 % till den kaspiska trutens fördel. Med en sådan produktion är det inte svårt att se att arten ökar kraftigt.

Precis som de övriga trutarna födosöker de vitt och brett under häckningen, med hjälp av GPS-spårare kunde de se att de normalt rörde sig inom ett område 65 km från boet. Till skillnad från sill- och gråtrut rörde de sig enbart i sötvattensområden, och i princip aldrig vid kusten även om den låg inom flygavstånd. Ännu en skillnad var att födan huvudsakligen utgjordes i första hand av sötvattensfisk, sen fåglar framförallt ägg, och en liten del små däggdjur. En mycket liten del av födan utgjordes av insekter och kräftdjur, till skillnad mot de andra trutarna.

Det är uppenbart att den kaspiska trutens ökning i denna koloni beror på att de hittat en outnyttjad nisch vad gäller föda och häckningstid. De har ungar när de andra trutarna lägger ägg, vilka kan bli föda åt de kaspiska ungarna. Hoten mot den kaspiska truten från andra fåglar är små eftersom de häckar så tidigt, vilket resulterat i en hög häckningsframgång. De äter saker de andra trutarna inte äter och födosöker där de andra trutarna finns i mindre utsträckning. En viktig faktor för en lyckad spridning är tillgången på outnyttjade nischer, kanske inte helt utan andra arter men tillräckligt för att kunna härbärgera flera arter utan att bli utkonkurrerade redan från start.

Kommer vi att få kaspisk trut som häckfågel i Sverige? Vi kanske redan har det utan att någon märkt det, Sverige är stort och till stora delar obesökt av fågelskådare. Dessvärre är artbestämning av vuxna kaspiska trutar verkligen inte det lättaste, och de har dessutom ofoget att hybridisera med gråtrutar för att röra till det ytterligare. De observationer man kan hitta på Artportalen är till en mycket hög andel första-års fåglar vid de kända flyttfågellokalerna. Inte så konstigt eftersom dessa fåglar är de lättaste att artbestämma och lokaler som Öland och Falsterbo drar till sig många skådare.

Men med tanke på observationerna i Nederländerna kanske det är värt att titta närmare på trutar som häckar ovanligt tidigt vid insjöar. Gråtrutskolonin i din favoritsjö kanske är en koloni av kaspiska trutar, vem vet? Troligen inte, men det är värt att titta närmare på dessa trutar.

Litteratur

Camphuysen, KCJ. 2025. Invading occupied territory? Foraging whereabouts and prey of the Caspian Gull (Larus cachinnans) colonizing the Netherlands. Journal of Ornithology 166: 647-663.

https://link.springer.com/article/10.1007/s10336-025-02252-w

 

Visningar: 380