Jag är säker på att många har noterat att en sammanställning av de inventeringar av svenska fåglar som rutinmässigt görs av amatörer runt om i landet just har publicerats, med jämförelser bakåt i tiden. Vissa arter har minskat, medan andra har ökat, som förväntat. Nu har det publicerats liknande sammanställningar för Nordamerika, och framförallt har man kunnat gå in i detalj på hur och var olika arter har ökat eller minskat.

Det är ett magnifikt dataset som forskarna nu har analyserats. Hela Nordamerika (Kanada och USA) delades upp i rutor om 27 km², och från 36 miljoner artlistor från eBird kunde bra data för 495 arter från åren 2007-2021 erhållas. Ur detta fantastiska data kunde forskarna utläsa flera saker. Det ena var att majoriteten av arterna har minskat i antal, faktiskt hela 75 %, där 65 % av arterna hade en signifikant nedgång i antal. De största förlorarna verkar vara de arktiska arterna som minskar i 74 % av utbredningsområdet. Detsamma kan man utläsa ut det svenska materialet där en klar majoritet av fjällfåglarna har minskat, medan endast ett par har ökat.

Om en art minskar i antal är det rimligt att anta att det populationerna i ytterkanten som drabbas först. De är ofta små populationer som håller till i ett för arten mindre bra habitat. Alla negativa förändringar drabbar då dessa populationer först, och vi ser att utbredningsområdet minskar i och med att rand-populationerna försvinner. Det var också utgångspunkten för studien av de Nordamerikanska arterna.

Men det man fann var det motsatta. Arterna minskade mest i de områden där de var som vanligast, och minst i de områden där de mindre vanliga. Det var heller inget enstaka fenomen, hela 83 % av arterna reagerade på detta sätt, varav statistiskt säkerställt hos 73 % av arterna. Hur ska man kunna förklara detta? En förklaring är att om orsaken till nedgången är att finna någon annanstans, till exempel i tropiska övervintringsområden drabbar det alla på samma sätt, arten minskar i totala termer och det blir färre fåglar som kommer till de mindre bra miljöerna. Å andra sidan, om orsaken är lokal kan man finna det samband man nu funnit, det vill säga minskningarna sker huvudsakligen i de områden arten är som vanligast.

Nu var minskningen inte konsekvent över hela utbredningsområdet. De data som insamlats tillåter en analys sett över hela regionen (Nordamerika), i huvudsakliga delar av regionen och även mer i detalj inom delar av regionen. Vissa arter ökade i delar av Nordamerika, men minskade i andra delar. Detta gällde för hela 97 % av arterna, en geografisk variation i antalsförändringar är med andra ord regel snarare än undantag. Här är tre exempel.

Husgärdsmygen (Troglodytes aedon) har totalt sett ökat, men bara i de östra och mellersta delar, medan den minskat i de västra delarna. Tittar mer i detalj fann forskarna att även i de delar där arten generellt ökat, fanns det områden där den minskat. Brudanden (Aix sponsa) har totalt sett ökat, men det har huvudsakligen skett i inlandet, medan i de södra delar och framförallt i kustdelarna har den minskat. Tittar man mer i detalj fann man åter att även i områden där den generellt har ökat, så fanns det delar där den minskat. Slutligen så har den amerikanska gråhägern (Ardea herodias) totalt sett minskat, men den minskningen har skett i mellersta och östra Nordamerika, medan den ökat i de västra delarna. Även här finns en tydlig variation även inom de områden arten minskat och ökat.

Exemplen visar att analysen av hur en art förändrar sig över tiden är beroende på skalan på analysen. På en liten lokal skala kan man se en ökning eller minskning, men det behöver inte säga något om det generella mönstret. Analyser likt den här är mycket värdefulla eftersom den ser över ett stort område och då ser man de generella förändringarna.

Nu är studier på en mindre skala viktiga i sig, det är på den skalan man kan studera i detalj vad som händer med en population. Vad orsakar en förändring i antal; är det en minskning av tillgängligt habitat, eller går häckningarna sämre, eller är överlevnaden över vintern förändrad åt något håll? Sådana studier kan ge en insikt om orsakerna till förändringarna, medan de stora analyserna som i det här fallet visar på mönster av förändringar.

Ytterligare en studie publicerades i somras, även denna med massor av data. Här har forskarna analyserad nästan 40 000 inventeringar av 648 populationer av 244 arter, eller nästan två miljoner data över en period på 57 år. När man gjorde en jämförelse med hur stora populationerna var för över ett halv-sekel sedan och nu fann man en mycket tydlig trend. Minskningen av antalet fåglar handlar huvudsakligen om att det är de vanligaste fåglarna som minskat, medan de mer sällsynta har bibehållit sin status, mer eller mindre. Hela 80 % av den totala nedgången beror på minskningar hos de 10 % vanligaste fåglarna.

Vad beror nu detta på? I denna studie kopplade man samman klassiska ekologiska modeller för hur populationer varierar över tiden och en trolig förklaring blev resultatet. Alla populationer har ett tak för hur många individer som kan leva och reproducera sig i ett område, en så kallad bärande förmåga (carrying capacity). Väldigt vanliga arter ligger nära denna gräns, och om det en period finns fler individer än som den bärande förmågan anger kommer det att slå på reproduktionen (det finns inte mat till alla ungar), och populationen minskar i antal tills de är under gränsen igen. Detta är modeller som utvecklades redan för hundra år sedan men på det hela taget fungerar bra även idag.

Mindre vanliga arter ligger en bit under gränsen, och där en populationsökning hindras av något annat än den miljö de lever i. Forskarnas slutsats var att den bärande förmågan för de vanliga arterna, taket för hur många de kan vara, har sänkts av olika anledningar, brist på mat, färre miljöer att häcka i och så vidare. Händer detta så minskar populationerna. De mindre vanliga arterna som ligger under taket drabbas därför inte lika hårt, de är redan under taket och om det sänks kommer det ändå inte att märkas.

Två stora studier har visat att antalet fåglar minskat i Nordamerika, och de visar samtidigt att det är komplexa processer och mönster som ligger bakom. En art som minskar över ett större område kan öka inom ett mindre område, och om en studie inte ser det stora perspektivet kan man dra fel slutsatser. En minskning av den bärande förmågan slår på de arter som ligger nära, vilket är de vanliga arterna, och det kan vara svårt att se att de minskar jämfört med om en sällsynt art helt försvinner från ett område. Lövsångaren verkar minska i Sverige, men från en mycket hög nivå eftersom det är Sveriges vanligaste fågel, men det är svårt som normalskådare att märka detta. När jag växte upp var ortolansparven en regelbunden art i mina skådartrakter, medan idag är det svårt att se den ens varje år. Denna nedgång hos en relativt ovanlig fågel är därför mer påtaglig. Det är därför alla inventeringar av olika slag är så viktiga för att fånga upp förändringar.

Litteratur

Dupont, G. & Dobson, A. 2025. North American bird declines are driven by reductions in common species. Science Advances 11.

https://www.science.org/doi/10.1126/sciadv.adw8971

Johnston, A. med flera. 2025. North American bid declines are greatest where species are most abundant. Science 388: 532-537.

Wirdhem, A. 2025 med flera. Sveriges fåglar 2023.

https://birdlife.se/sveriges-faglar-2023-nagot-fler-fagelarter-okar-an-minskar-i-sverige/

 

Visningar: 86