Utanför Oxford i England ligger den lilla skogen Wytham Woods. Många av er har sett skogen då den förekommer i deckare som Morse och Lewis, där det hittas lik lite här och var. Men det mest intressant är vad som verkligen händer där till skillnad från de fiktiva historierna. Och då pratar vi givetvis om fåglar, specifikt talgoxar, som studerats där sedan 1958 av forskare från Oxford University. Eftersom populationen av talgoxar häckar i holkar, och är lätta att individmärka finns ett magnifikt underlag att testa olika hypoteser, och att finna nya mönster. I en ny studie har man analyserat inte mindre än 8823 individer för att testa om det spelar någon roll om individer känner varandra eller inte med avseende på häckningen. Vi ser ju inte skillnad på fåglarna men det betyder ju inte att de inte kan se skillnad på varandra.

Precis som i många andra studier kunde man visa att par som känner varandra sedan tidigare lyckades bättre med häckningen. Det har visats hos en hel del andra fåglar, till exempel fiskmåsen om jag skrivit om tidigare. Det är inget konstigt med det, att föda upp ungar är ett lagarbete hos många fåglar, och lagarbete fungerar bäst om alla parter vet hur alla andra fungerar. Att sammanhållningen inom paret är mycket viktigt har visats i ett experiment där individer fick välja mellan att ha en bra födokälla, men utan sin partner, och en sämre födokälla men med sin partner, så valde de att födosöka med sin partner även om det inte gav så mycket mat.

Men det som var intressant var att även grannarna spelade en roll. Par som kände sina grannar sedan tidigare lade ägg tidigare, och fick ut fler ungar. Nå, det kanske inte är så konstigt om det vore så att paren häckade i samma holk som året innan. Men det var förvånande nog sällsynt, endast runt i en procent av fallen hände detta. Paren bytte holkar mellan åren, men ganska koordinerat så att de kunde behålla sina grannar.

Vintertid driver talgoxarna runt i lösa flockar, för att framåt våren börja hävda revir runt en holk. Flockarna är inte sammansatta hursomhelst har det visat sig, utan individer lär känna varandra redan i vinterflockarna och håller ihop under vintern. Intressant nog väljer individer som varit i samma flock under vintern att häcka nära varandra. Så de par som inte känner varandra sedan året innan har ofta grannar som de lärt känna under vintern. Par som häckade inom 50 meter från varandra var tre gånger så ofta tillsammans under vintern än par som häckade mer än 300 meter från varandra.

Att individer aktivt väljer vilka de ska ”hänga med” har setts även i andra studier. Hos den gulkronade sparven i Nordamerika är vinterflockarna stabila mellan åren, så att individer som fanns i samma flock en vinter återfanns i samma flock även nästkommande vinter. Samma sak gäller talgoxarna i Oxford, och det skulle förvåna mycket om dessa arter är unika i detta. Personliga relationer spelar med stor sannolikhet en stor roll hos många fåglar, som interagerar med varandra på något sätt. Hos den brunhuvade kostaren i USA har man visat att det som främst bestämde hur många ägg en hona lägger var hennes sociala nätverk, och hur olika honor hade kontakt med varandra under hösten.

Så vad kan fördelen vara? I en annan studie simulerade man en predator-attack mot en holk där häckning pågick. Totalt gjordes 16 experiment, dels med förstagångs-häckare, dels med par som vad man visste inte hade någon tidigare kunskap om varandra, och dels med par där de kände sina grannar. Resultatet var klockrent. Förstagångs-häckarna reagerade inte alls på grannens problem, medan de par som kände varandra kom till undsättning genom att mobba den simulerade predatorn i 12 av de 16 fallen (75 %). Par som inte kände varandra hjälpte till med mobbningen i endast 2 av 16 fall (12.5 %). Så en fördel med att vara bekanta med sina grannar är att de kan hjälpa till med en så viktig sak som att försöka skrämma bort en potentiell predator.

En annan fördel kan vara att par som känner varandra kan minska konkurrensen mellan paren, vilket kan vara viktigt under år med dålig mattillgång, eller i dåliga miljöer. Om paren slipper att bråka om maten eftersom de känner varandra kan de spara mycket tid och energi. Revirstrider kan vara brutala, och det finns exempel på fall där sparvhökar passar på när hanar bråkar och därför inte har full koll på de faror som lurar i buskarna. När jag under mina doktorandstudier följde olika talgoxpar under många timmar noterade jag att reviren inte var speciellt strikta. Det fanns ytor som uppenbarligen var mycket intressanta födomässigt, och som flera par använde, men för det mesta inte samtidigt. Om ett par var där, kom det sällan ett annat par dit. Det hände att de kunde födosöka samtidigt, men med lite avstånd, men det var sällan. Ju närmare äggläggning, ju aggressivare blev hanarna mot varandra. De var uppenbart att de hade koll på varandra och respektive pars vanor. Det är en fördel med att känna sina grannar.

Traditionellt har detta förklarats med att det är bra för arten. Numera vet vi att detta resonemang inte håller evolutionärt eftersom fuskare alltid gynnas. Sann altruism kan nog avfärdas i naturen. Det som gynnas är individer som kan få en hög relativ andel i nästa generation, många ungar i relation till medeltalet med andra ord. Men det utesluter inte på något sätt samarbeten. Ofta är samarbete det enda sättet att komma någon vart och lyckas i livet, även för talgoxar. Även om altruism strikt sett inte fungerar pratar man istället om ömsesidig altruism, jag hjälper dig nu, så hjälper du mig sedan. Det passar väl in på talgoxarna och deras relationer med sina grannar. De som känner sina grannar är mer benägna att hjälpa varandra, än de som har okända grannar. Villigheten att hjälpa varandra måste testas först innan det går att lita på den.

Uppenbarligen kan talgoxarna anpassa sitt beteende efter sin sociala situation, och med de minnen de har av hur andra individer beter sig i olika situationer tidigare i livet. Fåglarna är mer komplexa än vi kanske tror!

Litteratur med länkar till Open Access-artiklar

Culina, A. med flera. 2020. Familiarity breeds success: pairs that meet earlier experience increased breeding performance in a wild bird population. Proceedings of the Royal Society London B207: 20201554.

https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rspb.2020.1554

Firth, JA. Med flera. 2015. Experimental evidence that social relationships determine individuals foraging behavior. Current Biology 25: 3138-3143.

https://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822(15)01306-8

Firth, JA & Sheldon, BC. 2016. Social carry-over effects underpin trans-seasonally linked structure in a wild bird population. Ecology Letters 19: 1324-1332.

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ele.12669

Gokcekus, S. med flera. 2023. Social familiarity and spatially variable environments independently determine reproductive fitness in a wild bird. American Naturalist 201: 813-824.

Grabowska-Zhang, AM med flera. 2012. Effects of neighbor familiarity on reproductive success in the great tit (Parus major). Behavioral Ecology 23: 322-333.

https://academic.oup.com/beheco/article/23/2/322/245348

Grabowska-Zhan, AM med flera. 2012. Long-term familiarity promotes joining in neighbour nest defence. Biology Letters 8: 544-546.

https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rsbl.2012.0183

Kohn, GM. 2017. Friends give benefits: autumn social familiarity preferences predict reproductive output. Animal Behaviour 132: 201-208.

Shizuka, D. med flera. 2014. Acorss-year social stability shapes network: wintering migrant sparrows. Ecology Letters 17: 998-1007.

 

Visningar: 65