I takt med att vi har blivit medvetna om att klimatet förändras och det blir generellt sett varmare på jorden, kommer det forskning som studerar kopplingen mellan dessa förändringar och olika arters svar på förändringarna. Fast svaren är sällan entydiga. Om det publiceras en artikel om att art X minskar och minskningen är kopplad till klimatförändringar, kommer det snart en annan studie som visar att för art Y går det minsann bättre när det blir varmare. Detta gör att de flesta vet varken ut eller in, och det är svårt att ta ställning. Naturen är variabel och det måste vi ta hänsyn till på något sätt.
En lösning är så kallade meta-analyser. Det är analyser där forskarna slår ihop en rad olika studier till en stor studie för att se om det finns något övergripande mönster. Olika delstudier kan peka åt olika håll, men det kan finnas trender och mönster som kan plockas upp dessa meta-analyser. Dessa analyser är idag vanliga i många vetenskapsområden, inte minst inom medicinen där Cochrane är den mest kända organisationen som sysslar med meta-analys av medicinska studier. I takt med att meta-analyser blivit vanligare har de statistiska analyserna utvecklats och är idag mycket avancerade och tillförlitliga.
En meta-analys som publicerats nyligen har studerat sambandet mellan klimatförändringar och häckningsframgång hos fåglar. Som väntat finns en hel del data att analysera, i denna studie användes 201 populationer av 104 arter med totalt 745 962 kullar från stora delar av världen. Om man inte hittar något i denna jättestudie kan man nog anta att det inte finns något samband mellan klimatförändringar, framförallt i termer av högre temperaturer under häckningen, och häckningsframgång.
Totalt sett har antalet ungar minskat mellan 1970 och 2019, likaså antalet lyckade häckningar. Häckningen startar i genomsnitt tidigare, vilket många i Sverige kan vidimera. Det här ser ju inte bra ut, men det finns en grundregel inom biologi och det är att medeltal visserligen har ett värde, men det är variationen runt medeltalet som är det intressanta. Den biologiska världen kännetecknas av variation, alla arter är inte exakt lika.
Tittar mer i detalj på de data som ligger till grund för detta medeltal finner man att det är knappt 60 % av arterna som har en minskad ungproduktion, medan övriga dryga 40 % faktiskt har en ökad ungproduktion. Är man mer noga och analyserar vilka arter som har en minskning respektive ökning som är större än slumpen (statistiskt signifikanta), så är det endast 17 % av arterna som har en signifikant minskning, och endast 10 % av arterna som har en signifikant ökning. Det betyder att 73 % av alla studerade populationer inte förändrats på ett sätt som är statistiskt signifikant. Nu finns det ett problem här, och det här med statistisk signifikans är mycket beroende på hur mycket data man har i varje enskild studie. Det kan med andra ord vara så att en hel del förändringar åt endera hållet som är verkliga, men det att man inte visa det på ett robust sätt.
Forskarna grävde djupare i sitt material och fann att det främst var flyttfåglar och större fåglar som drabbades negativt av ett varmare klimat. Å andra sidan, små stannfåglar gynnades generellt sett av en varmare häckningssäsong, liksom arter med flera kullar. Vad som ligger bakom dessa trender är inte klart, men att finna dessa mönster är ett första steg i en djupare förståelse. En slutsats som forskarna kunde dra var att den övergripande minskningen av antalet fåglar i olika delar av världen generellt sett knappast kan förklaras av sämre häckningsframgång. Nedgången i häckningsframgång är för liten för att kunna framkalla sådana populationsminskningar, även om det givetvis är en bidragande faktor. Det betyder i sin tur att överlevnaden hos de vuxna, och tillgången till häckningsområden antagligen är viktigare.
Ett sätt att förstå hur all denna variation kan uppkomma är att studera olika populationer av en eller flera arter i olika delar av utbredningsområdet. Två arter som har varit populära för forskare i Europa är talgoxe och blåmes, eftersom det är så lätt att följa deras häckning då de föredrar holkar framför naturliga hål. Sålunda har det nyligen publicerats en meta-analys av datum för äggläggning baserad på 67 populationer av de två arterna över hela Europa. Det innebär att det finns en stor variation i klimat och häckningsbiotop mellan populationerna. Talgoxarna i Barcelona, till exempel, lägger sina första ägg när vi i Sverige fortfarande har full vinter.
Det finns ett klart samband mellan datum för första ägg och temperaturen för alla populationer. Det är ingen nyhet, åren växlar i temperaturen och fåglarna anpassar sin häckning efter detta. Studien introducerar ett nytt begrepp, fenologisk känslighet (phenological sensitivity) för att analysera hur olika populationer reagerar på skillnader i temperatur. Fenologi är studiet av när olika saker i naturen börjar under ett år, till exempel datum för första tussilagon, första lövsångaren etc. En del läsare kanske kommer ihåg Fältbiologernas fenologi-ark som man fyllde i varje år som ung fältbiolog. De lade sedan ner detta eftersom det var ingen som analyserade dessa data, och ingen visste vad det skulle vara bra för. Nu vet vi, och Fältbiologerna, att det var ett misstag, men det är lätt att vara efterklok.
Ett tydligt resultat av denna studie var att den fenologiska känsligheten var klart större hos populationer i lövskog som fäller löven på vintern. Det intressanta var att populationer som häckade i miljöer dominerade av vintergröna träd inte hade samma känslighet. Detta kan i mångt mycket förklara skillnaden i känslighet, med extremer som 1.8 dagar per grad i Estland till 7.2 dagar per grad i en population i England. Talgoxar var mer känsliga än blåmesar. Det intressanta är att vintergröna skogar förknippar vi med tall- och granskog, medan det i Sydeuropa är vintergröna ekar som är den huvudsakliga biotopen. Trots denna skillnad i biotop var känsligheten densamma.
Hur kan detta komma sig? Författarna till studien har en rimlig förklaring, nämligen tillgången på mat under häckningen. I lövskogarna är det en rejäl topp med föda, kort och intensiv. Det betyder att det är mycket viktigt för populationer i dessa lövskogar att hitta rätt matchning mellan ungarnas behov av mat och födotillgång. Ett par som missar toppen kan räkna med en sämre häckning, än de par som prickar rätt. I de vintergröna skogarna däremot är födotoppen längre och lägre, så att det kanske inte finns lika mycket mat, men det varierar inte så kraftigt som i lövskogen.
Det som är oroande är att de populationer som är mest flexibla är de populationer där klimatförändringen är som minst, medan hos de populationer som varierar minst är förändringarna som störst. Det kan innebära att strategin att häcka samma datum varje år som fungerat bra i en konstant miljö, kan innebära en katastrof om miljön förändras. Populationer som är flexibla kan komma att klara sig bättre i en föränderlig miljö. Allt beror på hur flexibla fåglarna som häckar i den vintergröna miljön är.
Så då har vi sett att arter varierar sinsemellan, och nu även populationer av samma art. Men det tar inte slut där dessvärre. En av de populationer som studerats längst är talgoxarna i Wytham Woods utanför Oxford, där det finns 60 års häckningsdata för 13 000 häckningar att ösa ur. Denna lilla skog (385 ha) är kartlagt till minsta pinne. En stor del av träden i området är ek, och de har under senaste åren drabbats av vad som kallas ”oak die-back”, som yttrar sig att kronan på eken dör och med tiden hela eken. Detta är ett resultat av en rad samverkande faktorer, såsom torka, insektsangrepp, svampangrepp med mera. För talgoxarna betyder det att om det finns många angripna ekar i ett revir så är det en sämre mattillgång och därmed en sämre häckning.
Så hur är detta kopplat till starten av häckningen? Sett över hela området finns en variation i datum för första ägg. Precis som i många andra populationer så finns det en klar koppling mellan temperatur och starten på häckningen. Alltmedan temperaturen på våren har ökat har häckningen tidigarelagts. Men det sker inte i samma takt överallt i området, som mest är det 20 dagar på de senaste 60 åren, och som minst 15 dagar. Revir med friska ekar har börjat sin häckning tidigare, än de revir som har fler sjuka ekar. Förekomsten av sjuka ekar var alltså en god indikation på hur mycket starten för häckningen har förändrats.
Dessa studier visar med all tydlighet att det finns en stor variation mellan arter hur de reagerar på klimatförändringar. Likaså en stor variation mellan populationer inom en art, och dessutom inom en population beroende på mikro-ekologiska faktorer. Sammantaget visat det att man måste passa sig för att dra långtgående slutsatser från en studie, resultaten i en sådan är en funktion av både lokala och globala faktorer och hur de samverkar. Det betyder inte att enskilda studier saknar värde, tvärtom det är när man lägger ihop många enskilda studier man kan se eventuella mönster. När man får en bild av mönstren kan man börja titta på vilka faktorer som orsakar dessa mönster. Frågan hur följs av frågan varför, som i all forskning. Men kan vi inte svara på frågan hur, kan vi heller inte svara på frågan varför.
Litteratur
Bailey, LD. 2022. Bird populations most exposed to climate change are less sensitive to climatic variation. Nature Communications 13: 2112.
https://www.nature.com/articles/s41467-022-29635-4#Abs1
Cole, EF. med flera. 2021. Spatial variation in avian phenological response to climate change linked to tree health. Nature Climate Change 11: 872-878. (Bakom betalvägg).
Halupka, L. med flera. 2023. The effect of climate change on avian offspring production: a global meta-analysis. Proceedings of the National Academy of Sciences 120: e2208389120.
https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.2208389120
Visningar: 84