Handen på hjärtat, det kan inte vara så himla kul att vara flyttfågel. Lång resa över öknar och städer och sen ska de hitta en bra häckplats fort som ögat innan någon annan tar de bästa platserna. Sen är det bara att dra igång häckningen, blir klar med den, rugga, äta upp sig och sen flyga tillbaka till vinterkvarteren.

Hur hittar man snabbt en bra häckplats utan att ödsla för mycket tid på att ränna runt i skogarna, göra av med energi, och bli synlig för predatorer? Ett sätt är ju att titta på de som redan är där, stannfåglarna, för att se var de häckar. Och det är precis vad fåglarna gör. Alla som haft holkar vet att det ibland kan ryka både stickor och strån när flugsnapparna kommer och vill ta över en holk där det redan finns en talgoxe. Ibland lyckas det och de bygger snabbt ett bo ovanpå mesboet, men det händer även att de blir upptäckta och tragiskt nog blir en del av mesarnas bo.

Sätter man upp många holkar ser man samma sak; trots ett överflöd av holkar så vill flugsnapparna nödvändigtvis ha mesarnas holk. Man kan nästan tro att de titta på mesarna och tänker, aha, de valde den holken, den måste vara bra. Och det är precis vad de gör, kanske inte bokstavligt, men i sitt beteende. Det här med social information är ju viktig för oss människor, går vi förbi två restauranger i en okänd stad där den ena är tom och den andra är full går de flesta till den fulla restaurangen. Det är antagligen ingen skillnad på maten, men så många kan inte ha fel, så vi går till den alla andra valt.

Detta har studerats intensivt av Jukka Forsman och hans kollegor i Uleåborg i norra Finland, och i samarbete med mina kollegor i Uppsala. Att fåglarna till synes kopierar mesarnas val av holk, kan ju vara en slump trots allt, så forskarna gjorde ett experiment. De valde ut ett antal områden där det brukar finnas både mesar och flugsnappare. Dessa arter är ju tacksamma eftersom de så gärna häckar i våra holkar. Så experimentet gick helt enkelt ut på att manipulera antalet häckande mesar genom att sätta upp olika antal holkar i de olika områdena. Det fungerade väl och tätheten av häckande mesar skiljde sig tiofalt mellan områdena. Om flugsnapparna nu inte kopierade mesarnas val skulle vi inte se någon skillnad mellan områdena. Men så blev det. Ju fler mesar i ett område, ju fler flugsnappare. Inte bara det, även andra arter som olika sångare, rödhakar med mera som brukar finnas i dessa skogar svarade på försöket på samma sätt. Även om sångarna inte bor i holk, verkar det som om de tittar efter antal mesar och tar sina beslut därefter.

Inte bara det, det fanns en tydlig preferens för holkar där en lyckad flugsnapparhäckning skett året innan. Detta var tydligast hos äldre fåglar av naturliga skäl, men visar att fåglarna har koll på hur det gått för grannarna, och om lyckosamma grannars holk är ledig året efter slår dom till. De valde dessutom holkar där det året innan hade funnits många par talgoxe. Så de använde inte bara årets talgoxar som en signal om ett bra område, de som var på plats året innan använde sina erfarenheter från året innan för att ta sina beslut innevarande år.

När man jämförde häckningsframgången mellan flugsnappare som häckade nära ett mespar, och de som häckade långt ifrån fanns där en skillnad, det gick bättre när häckningen var nära en meshäckning. De här kan ju låta som om att alla flugsnappare skulle slå sig ner där det finns mycket mesar. Ju fler, ju bättre, kanske? Men det finns en gräns, mesar och flugsnappare och en hel del andra arter äter ungefär samma sak och matar ungarna med ungefär samma insekter. Det finns mycket insekter i dess skogar, men resurserna är inte oändliga. Det syntes tydlig i och med att när det var väldigt många flugsnappare i ett område med många mesar, så gick häckningsframgången ner. Det finns alltså ett optimalt antal häckande fåglar i ett område, vilket styrs av resurstillgången.

Nå, det kanske fanns något i de olika områdena som kan förklara detta, men som forskarna inte haft kontroll över. Då anammade man den forskning som skapades av min forna handledare, den dessvärre allt för tidigt bortgångne Rauno Alatalo, nämligen att skapa en artificiell värld för fåglarna. Vad man gjorde var att välja ut ett antal mesholkar, och måla en cirkel på en del och en triangel på andra. Bredvid den holk som ett mespar häckade i satte man upp en holk som man höll tom, men målade den motsatta formen. Så vid varje mesbo fanns två holkar, en med cirkel och en med triangel, en med häckning och en utan, slumpmässigt valt. Några meter därifrån sattes två nya holkar upp, med samma former målade på holken. Om flugsnapparna aktivt kopierade vad mesarna gjorde borde man finna att om flugsnapparna hittade ett mespar i ett triangel-bo, skulle de välja en tom triangelholk. Låter skumt eller hur? När det här diskuterades på avdelningen var skepsisen påtaglig, av naturliga skäl. Men tji fick vi. Det fungerade! Flugsnapparna använde dessa former de aldrig sett förut för att kopiera mesarna!

Detta gjordes på både svartvit flugsnappare i Uleåborg och på halsbandsflugsnappare på Gotland. Samma resultat. Men när de tittade närmare på sina data framträdde ett mönster. De tidiga flugsnapparhonorna, som nästan alltid är äldre, erfarna honor, brydde sig lite eller inte alls. Men ju senare säsongen led ju mer valde flugsnapparhonorna samma som mesarna. Dessa honor är oftast yngre, oerfarna och stressade eftersom det är bråttom sent på säsongen.

Så det är uppenbart att flugsnapparhonor väljer holkar efter vad mesarna valt. Men det kanske finns mer information i ett mesbo än bara närvaron. För att testa detta skapade man artificiella talgoxbon, med endera fyra eller tretton konstgjorda ägg, och med endera en cirkel eller triangel målat runt ingångshålet. Resultaten blev att oavsett symbol föredrog majoriteten av flugsnapparhonorna att bygga sina bon ovanpå de konstgjorda mesbona. Men bland dem som inte gjorde det fanns ett mönster. Om fyra-äggs bona hade en cirkel valde de holkar med en triangel, och vice versa. De undvek med andra ord holkar med en markör som kunde förknippas med en liten meskull. Antalet flugsnappare som valde tomma holkar efter att ha sett en tretton-äggskull av för få för att kunna räkna på. För att göra de tomma holkarna mer intressanta för flugsnapparna hällde man i ungefär en liter sågspån botten, det verkar som det uppskattas (se där, ett litet tips)!

Detta var konstgjorda bon, men hur är det med riktiga bon? Forskarna gjorde om detta fast med naturliga kullar med ett spann på mellan fyra och tretton ägg, och nu med stora eller små cirklar istället, och med stora eller små trianglar i experimentholkarna. Återigen en klar respons, men med några förbehåll. Äldre flugsnapparhonor valde holkar utifrån storleken på figuren på mesholkarna i större utsträckning än de yngre, och var tydligare med att undvika symboler som var kopplade till små meskullar. Märkligt nog var det storleksberoende, små honor kopierade mer, medan de största honorna gjorde tvärtom.

I ett liknande experiment med simulerad predation fann man att honor som gjorde ett snabbt val undvek holkar som signalerade predation, men effekten sjönk med tiden. Äldre honor påverkades inte alls av detta. Det verkar dessutom som om personligheten påverkade valet. I en annan studie där hanarnas personlighet analyserades i samma sorts experiment fann man att skygga och timida hanar valde efter mesbona, medan de mer aggressiva hanarna gjorde tvärtom. Antagligen kan dessa hanar utmana mesarna lite mer och skaffa sig verklig information snarare än att gå efter olika markörer som är kopplade till mesarnas beteende.

Så det är uppenbart att det finns mycket som rör sig huvudet på en nyanländ flugsnappare, och över tiden har de fåglar som varit bäst på att läsa av den information som finns hos redan häckande fåglar som mesar lyckats bäst. Att kopiera är ingen given väg till framgång, men det är det säkraste sättet att undvika problem med häckningen.

Det intressanta i sammanhanget är att talgoxarna verkar göra tvärtom. Med samma symbol-experiment kunde forskarna visa att talgoxarna aktivt undvek holkar där mesar eller flugsnappare häckat året innan. Om en holk med talgoxar hade en cirkel året innan, valde de holkar med trianglar året efter. Talgoxarna var heller inte speciellt roade av flugsnapparna som grannar, och talgoxarna täckte äggen mer under ruvningen om det fanns flugsnappare i närheten. Uppenbarligen ville talgoxarna inte dela med sig av den information som flugsnapparna så gärna ville ha. Inte så konstigt, de två är ju trots allt konkurrenter om samma mat.

Nu är det inte bara flugsnappare som ser och lär. I ett experiment i Oxford med talgoxar lärde man två talgoxhanar från vardera åtta delpopulationer att öppna en fröautomat på ett speciellt sätt. Efter fyra dagars träning visste de precis hur de skulle göra. De släpptes sedan ut där liknande automater satts ut i skogen. Efter bara tjugo dagar visste åttio procent av talgoxarna i områdena hur man skulle öppna dessa automater på rätt sätt! De var inte fråga om enstaka fåglar utan totalt 414 individer!

Effekten fanns kvar i två efter experimentet, vilket är lång tid med tanke på att bara runt fyrtio procent av fåglarna överlever från ett år till ett annat. Detta kan förklara det klassiska fenomenet med mesar som öppnade mjölkflaskor i England. Beteendet spreds mycket snabbt i landet, och uppenbarligen hade någon lärt sig det först, och sedan hade andra sett det och tagit efter.

Detta är ett klassiskt exempel på kulturell evolution. Till skillnad från ”vanlig” evolution finns detta bara i hjärnan på olika individer, så om inte beteendet förs över till nästa generation genom inlärning försvinner det. Fröautomat experimentet är ett bra exempel på detta. Processen är densamma, men vid genetisk evolution är förändringarna bestående mellan generationerna.

En slutsats borde vara solklar efter detta, nämligen att våra småfåglar är smartare än vi tror. Just hur mesar och flugsnappare interagerar är en trevlig form av altanskådning för alla er som har trädgård med holkar. Det finns mycket att se om man har ögonen öppna

Litteratur

Aplin, LM med flera. 2014. Experimentally induced innovations lead to persistent culture via conformity in wild birds. Nature 518: 538-541. OPEN ACCESS

Forsman, JT med flera. 2002. Positive fitness consequences of interspecific interaction with a potential competitor. Proceedings of The Royal Society London B 269: 1619-1623.

Forsman, JT med flera. 2007. Mechanisms and fitness effects of interspecific information use between migrant and resident birds. Behavioral Ecology 18: 888-894.

Forsman, JT med flera. 2008. Competitor density cues for habitat quality facilitating habitat selection and investment decisions. Behavioral Ecology 19: 539-545.

Forsman, JT med flera. 2009. Experimental evidence for the use of density based interspecific social information in forest birds. Ecography 32: 539-545. OPEN ACCESS

Forsman, JT och Seppänen, J-T. 2011. Learning what (not) to do: testing rejection and copying of simulated heterospecific behavioural traits. Animal Behaviour 81: 879-883.

Forsman, JT med flera. 2011. Observed heterospecific clutch size can affect offspring investment decisions. Biology Letters 8: 34-343.

Forsman, JT med flera. 2014. Avoiding perceived past resourse use of potential competitors affects niche dynamics in a wild bird community. BMC Evolutionary Ecology 14: 175. OPEN ACCESS

Forsman, JT med flera. 2022. Conceptual preferences can be transmitted via selective social information use between competing wild bird species. Royal Society Open Science 9: 229202. OPEN ACCESS

Hämäläinen, R med flera. 2023. Ecological and evolutionary consequences of selective interspecific information use. Ecology Letters 26: 490-503. OPEN ACCESS

Kivelä, SM med flera. 2014. The past and the present in decision-making: the use of conspecific and heterospecific cues in nest site selection. Ecology 95: 3428-3439.

Loukola OJ med flera. 2014. Active hiding of social information from information-parasites. BMC Evolutionary Ecology 14:32. OPEN ACCESS

Morinay, J. med flera. 2020. Behavioural traits modulate the use heterospecific social information for nest site selection: experimental evidence from a wild bird population. Proceedings of The Royal Society London B 287: 20200265. OPEN ACCESS

Seppänen, J-T och Forsman, JT. 2007. Interspecific social learning: novel preference can be acquired from a competing species. Current Biology 17: 1248-1252. OPEN ACCESS

Tolvanen, J med flera. 2018. Interspecific information on predation risk affects nest site choice in a passerine bird. BMC Evolutionary Ecology 18: 181. OPEN ACCESS

 

 

 

Visningar: 480