Vissa fågelarter skiljer sig mycket i storlek, andra mindre. Orrtuppen är mycket större än hönan, medan duvhökshonan är mycket större än hanen. De flesta arter ligger mellan dessa extremer, men könsskillnader är vanliga hos fåglar. Det har givetvis intresserat forskare som vill veta vad som ligger bakom dessa skillnader, och en lång rad studier har analyserat detta på olika sätt. Eftersom det finns en tröghet i evolutionen av könsskillnader så att närbesläktade arter tenderar att ha en likartad storlekskillnad mellan könen. Det krävs med andra ord information om arternas släktskap, en fylogeni, för att kunna analysera detta.

Det finns två huvudhypoteser som kan förklara könsskillnaderna i storlek. Den ena är klassisk sexuell selektion där ena könet föredra partners som är stora och med tiden ökar det könet i storlek. Tjädern är ett bra exempel på detta. Men det kan lika gärna fungera omvänt, selektion för mindre och snabbare individer hos arter med flyktspel. Det är en förklaring till varför det hos så många rovfåglar är hanen som är liten, och har uppvisningar i luften för att attrahera honor. Stora hanar har en nackdel eftersom de är klumpigare.

En alternativ hypotes är att det handlar om att könen har olika födonischer. Hos ett par där hanen och honan skiljer sig år i födoval så räcker maten i ett revir längre. Det har visats många gånger, till exempel hos rovfåglar såsom sparv- och duvhök. Vilket kön som blir störst är en fråga om slumpen, det är skillnaden mellan könen som är det viktigaste. Ett problem med denna hypotes är att det inte har funnits speciellt mycket information om födoval hos många arter. Istället har forskare använt olika indirekta mått på födoskillnader. En nödlösning som kan fungera, men är trots allt en nödlösning.

En ny studie av könsskillnader hos fåglar har nu tittat närmare på detta och använt arter där det finns bra data om födoval och parningssystem, för att få en bild av styrkan av sexuell selektion. Med hjälp av en modern och modern avancerad statistik har de testad olika hypoteser om vad som ligger bakom könsskillnaderna. Det kan vara så att det är sexuell selektion som är grunden, men födoskillnaderna har spätt på skillnaden när den väl uppstått. Eller tvärtom, eller bara en av faktorerna. Sammantaget testar forskarna nio olika scenarier.

Resultatet var tydligt. Den hypotes som fick mest stöd var en där sexuell selektion påverkar könsskillnaderna i vikt, näbbstorlek och vinglängd. Skillnaden mellan könen påverkar sedan skillnaden i födoval, fast i klar mindre grad. Det vill säga, den uppdelning vad gäller födan är en sekundär effekt redan uppkomna könsskillnader på grund av sexuell selektion. Effekten är dock inte speciellt stor.

Ett problem med denna studie är att det finns en koppling mellan storlek och könsskillnader i storlek, stora arter skiljer sig mer i storlek än små arter. Det är inte så konstigt, kungsfåglar kan knappast skilja sig år lika mycket som tjädrar. Man måste alltså ta hänsyn till detta i en studie som denna, men det gjordes inte. Jag gjorde en studie i tidernas begynnelse som liknar denna studie. Jag använde en grupp fåglar (finkar, trupialer och deras släktingar, ”nine-primaried oscines”), och två grova fylogenier, man visste inte så mycket i slutet av 1980-talet som nu. Jag testade aldrig födovalshypotesen, men tog hänsyn till storlek. Jag jobbade då på ett av världens bästa museer, Museum of Comparative Zoology, Harvard, och kunde därför mäta så mycket som jag ville.

Jag fann att det var en skillnad i storlek mellan monogama och polygama arter, där de polygama var större. Efter att statistiskt tagit hänsyn till storlek fanns det inte längre någon skillnad i könsdimorfism. Skillnaderna mellan könen var helt enkelt en effekt av skillnaderna i storlek. När jag tittade på stjärtlängd var det tvärtom, ingen effekt av storlek, men där polygama arter i genomsnitt hade längre stjärtar. Slutsatsen från denna studie är att en ökad sexuell selektion leder till en ökad storlek, rent generellt, och sekundärt till längre stjärtfjädrar hos hanarna. Skillnaderna i storlek är en konsekvens av storleken.

Betyder det att det inte finns en selektion för en skillnad mellan könen vad gäller storlek? Nja, så enkelt är det inte. Storlek bestäms av samma gener hos hanar och honor, och en selektion för större hanar eller honor leder till en effekt hos motsatta könet i samma riktning. Det tar tid innan en skillnad blir resultatet, många tusen generationer faktiskt eftersom dessa genetiska kopplingar mellan könen ofta är väldigt starka. En annan faktor är om könen har olika optima, det vill säga en selektion för större individer hos ett kön, men en selektion för mindre individer hos det motsatta könet. Det kan leda till en konstant selektion, men inget resultat eftersom selektionen hos de två könen tar ut varandra.

Sista ordet är nog inte sagt vad gäller detta fenomen, men det verkar trots allt som om det hos de flesta arter finns en koppling mellan hur mycket sexuell selektion det finns och skillnader i storlek, rent generellt eller bara för vissa egenskaper, som stjärtlängd. Men det finns många faktorer som komplicerar analysen, till stor del på grund av att den evolutionära historien och genetiska faktor är komplicerade. Som vanligt inom biologin alltså.

Litteratur

Björklund, M. 1990. A phylogenetic interpretation of sexual size dimorphism in body size and ornament in relation to mating system in birds. Journal of Evolutionary Biology 3: 171-183.

Bravo, C. med flera. 2024. Revisiting niche divergence hypothesis in sexually dimorphic birds: Is diet overlap correlated with sexual size dimorphism? Journal of Animal Ecology 93: 460-474.

Visningar: 124