Den som åker på safari i Afrika, eller ser på något av alla fina naturprogram från Afrika, kan se att på elefanter, noshörningar och antiloper sitter det ofta ett gäng fåglar, som hoppar runt och letar mat på kroppen. Det är oxhackarna som är i farten. Traditionellt har man ansett att detta är frågan om en ömsesidig vinst. Oxhackarna får mat, och värddjuren blir av med besvärande och potentiellt farliga fästingar. Kan det bli gulligare? Interaktioner mellan olika organismer på det sättet kallas för mutualism, och det har hävdats att oxhackar-däggdjursinteraktionerna är exempel på just detta.

När forskare tittat närmare på denna historia är den dessvärre inte lika snygg längre. Det är ett vanligt fenomen att om man vill behålla en bra historia så ska man inte börja forska om den. Historien faller nämligen ofta ihop vid närmare betraktande. Så ock med mutualismen mellan oxhackare och de däggdjur de använder som födokälla.

Oxhackarna födosöker framförallt på fyra sätt; äta fästingar, äta öronvax, med näbben ”kamma” löst hår för att hitta nåt, oklart vad, och att dricka blod (se bilder).  I ett försök med kor där man hade två grupper, en med och en utan oxhackare märkte man ingen större skillnad i antalet fästingar mellan grupperna. Oxhackarna är med andra ord inte speciellt effektiva när det gäller att ta bort fästingar.

Två andra resultat av detta experiment var dock uppenbara. De reducerar mängden öronvax högst avsevärt, och framförallt, de ser till att de sår värddjuren har inte läker som de ska. I en annan studie tittade mer i detalj på detta och oxhackarna lägger ner mindre än en procent av sin tid på att äta fästingar. Istället lägger dom ner mellan 25 och 55 % av sin tid på att besöka sår och dricka blod, och ungefär lika mycket att besöka öronen och att ”kamma” värddjuren. I genomsnitt besöker dom ett sår i ungefär 50 sekunder och bara hälften så lång tid i öronen och med att ”kamma”. Det är uppenbart att värddjuren inte gillar att ha fåglar i öronen, och de lägger ner en hel del tid på att göra sig av med oxhackarna. Oxhackarna jagar ofta bort varandra från såren, men mer sällan från de övriga delarna av kroppen.

Det känns uppenbart från dessa studier att det är blod som är deras favoritföda. De ger sig gärna på de sår som värden ofta har och dricker blodet från såret. Det är kanske därför de föredrar blodfyllda fästingar, det är inte fästingen som är intressant utan blodet i fästingen. Vid försök där fåglarna fått välja, så väljer dom ett sår framför en fästing med bred marginal. Finns det få fästingar går fåglarna nästan uteslutande till såren. Om antalet fästingar ökar äter oftare mer fästingar men aldrig så ofta som de besöker ett sår. Om fästingarna inte är fyllda med blod ratas dessa av oxhackarna.

Öronvaxet innehåller fett som är energirikt, men någon närmare studie av detta har mig veterligen inte gjorts. Blodet är en utmärkt proteinkälla för fåglarna, eftersom blod i princip är 80 % vatten och 20 % protein. En diet av blod och öronvax ger därför fåglarna det fett och det protein de behöver, även om det för oss ter sig lite osmakligt. Varför oxhackarna lägger ner en hel del tid på att ”kamma” sina värdar har inget studerat, men hudflagor är ett alternativ. Något måste det vara eftersom de spenderar lika mycket tid på det som på att äta öronvax, och framförallt mycket mer tid på detta än på att äta fästingar.

Det är alltså med stor sannolikhet inte fästingarna som är intressanta för oxhackarna utan blodet de innehåller. Finns det ett öppet sår så är det dit dom dras, och fästingarna får vara. Äter dom fästingar så är det de som innehåller blod, de andra slinker med av bara farten, men inte i någon större utsträckning.

Så det är nog ingen mutualism mellan oxhackarna och deras värdar trots allt. Oxhackarna kanske förtjänar epitetet fågelvärldens vampyrer. Att oxhackarna lever gott på sitt födoval är uppenbart, men huruvida det är till någon nackdel för värddjuren är mindre klart. Att öppna sår inte läker så fort som de ska är ett problem och en ingång för allsköns infektioner och parasiter, så det är säkert en nackdel.

Men finns det ingen fördel av att ha ett gäng oxhackare runt om sig? Hos noshörningar kanske det finns det. Noshörningar ser väldigt illa, och deras enda fiende är människan. Det händer att enstaka lejon kan anfalla unga noshörningar men det är ett självmordsprojekt. Är mamma noshörning nära blir det inte mycket kvar av det stackars lejonet. Om nu noshörningen ser illa, så har oxhackarna mycket bättre syn. I ett experiment med spetsnoshörning kunde man visa att noshörningarna (i rätt vind) inte väjde för en människa förrän de var runt 20 meter ifrån (hur man nu vill gå så nära), medan om det fanns oxhackare på noshörningarna så sprang de iväg redan efter runt 60 meter. Oxhackarna fungerar med andra ord som varningsklockor eftersom de ser människorna mycket tidigare. Det är knappast så att oxhackarna medvetet varnar sina värdar för människor, utan noshörningarna har lärt sig att när fåglar varnar och drar så är det något på gång, och då är det lika bra att dra iväg från en potentiell fara.

Så går det om man synar en bra historia i sömmarna, oxhackarna har inget intresse av att befria sina däggdjursvärdar från fästingar, utan är ute efter deras blod. Det är tveksamt om det gynnar värddjuren, tvärtom. Men det gynnar oxhackarna mer än det missgynnar värddjuren och därför finns detta beteende och födoval kvar sedan det uppstått en gång för länge sedan.

Litteratur

Plantan, T., med flera. 2012. Feeding preferences of the red-billed oxpecker, Buphagus erythorhynchus: a parasitic mutualist? African Journal of Ecology 51: 325-336.

Plotz, RD & Linklater, WL. 2020. Oxpeckers help rhinos evade humans. Current Biology 30: 1965-1969.

https://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822(20)30353-5

Weeks, P. 1999. Interactions between red-billed oxpeckers, Buphagus erythrorhynchus, and domestic cattle, Bos taurus, in Zimbabwe. Animal Behaviour 58: 1253-1259.

Weeks, P. 2000. Red-billed oxpeckers: vampires or tickbirds? Behavioral Ecology 11: 154-160.

https://academic.oup.com/beheco/article/11/2/154/204658

 

 

Visningar: 89