Den biologiska mångfalden har under lång utsatts för påfrestningar på grund av urbanisering, klimatförändringar och föroreningar. Det är inget nytt, och vi har under mycket lång tid avsatt områden i olika former som ska skyddas så mycket som möjligt från negativ påverkan för att kunna bevara biologisk mångfald. Men hur viktiga är dessa reservat? Fungerar dom som vi vill att de ska fungera? Här behöver vi kunskap och utvärderingar. En sådan studie har nyligen gjorts i Finland med intressanta resultat.

Totalt användes data från 1187 olika reservat för fåglar med sammanlagt runt 140 000 observationer av 178 arter. För däggdjur var motsvarande siffror 2304 platser och 131 000 observationer av 24 arter, för växter 1712 lokaler med 43 000 observationer av 350 arter, och för växtplankton 1836 platser med 251 000 observationer av 886 arter. Rejält med data med andra ord. För alla dessa platser letade man reda på oskyddade områden i närheten som hade snarlika miljöförhållanden, men som skiljde sig åt genom att de inte var skyddade. På det finurliga sättet kunde forskarna få en så god jämförelse mellan skyddade och oskyddade områden vad gäller populationstrender.

Skillnaderna mellan områden kan vara på många sätt. Det kan vara rent positiva effekter, som att en nedåtgående trend i oskyddade områden vänds till en uppåtgående trend i skyddade områden, att minskningen är generell men mindre i de skyddade områdena, eller att en generell populationsökning är större i de skyddade områdena. Vi får inte blunda för negativa effekter, som kan vara av tre slag, dels att en generell minskning är mer påtaglig i de skyddade områdena, dels att en ökning i de oskyddade områdena motsvaras av en minskning i de skyddade områdena, och dels att en generell ökning är lägre i de skyddade områdena.

För fåglar fann man en positiv effekt för de flesta arterna (150 arter kunde användas), men statistiskt signifikant endast för 23 arter (19 %), och en negativ effekt för 18 arter (12 %). Bland de arter som gynnas av ett biotop-skydd kan vi hitta vitryggig och mindre hackspett, orre, ärtsångare och kungsfågel. Bland de som påverkas negativt återfinns bland annat rödhake, talgoxe, rödvingetrast och järpe. För alla fåglar gäller att den överlägset största positiva effekten av ett biotopskydd var att en generell nedgång i populationsstorlek var lägre i de skyddade områdena. För de som påverkas negativt var den överlägset största effekten att populationsökningen var lägre i de skyddade områdena än i de skyddade. Omvända trender, positivt eller negativt, kunde man se endast i några få arter. För däggdjuren fann forskarna ungefär samma mönster som hos fåglarna fast mindre uttalat. Hos växter och växtplankton hittade men nästan ingen effekt alls.

Det låter ju inte så lovande, men innan man kan dra några slutsatser finns det två faktorer som vi måste titta närmare på. Det ena är storleken på det skyddade området och det andra är åldern på området. Det är uppenbart att det inte går att avsätta ett litet område och vänta sig ett resultat året efter. För att se effekten av storleken på det skyddade området gjorde man om samma analys men bara med de områden som var större än median-storleken. På detta sätt kunde forskarna se vilken effekt de minsta områdena har på analysen. Och mycket riktigt, det fanns en effekt av storlek, men inte för fåglar. För däggdjuren var det ökning av arter som gynnades från 13 till 22 %, och för växter en ökning från 3 till 7 %, och hos växtplankton från 4 till 11 %. Det är noterbart att för växterna var 5 % av arterna negativt påverkade i den totala analysen, men ingen art om bara de största områdena togs med. Det visar att storleken på det skyddade området har en stor effekt på växter.

Den stora skillnaden för fåglar var när man tog hänsyn till åldern på det skyddade området. Det man gjorde för att testa detta var att bara analysera data från det år som området fick skyddsstatus, och inte data innan dess. Plötsligt var det ingen art i den kategorin som påverkats negativt, men däremot 25 % som påverkats positivt. Återigen var effekten att minskningen var lägre i de skyddade områdena än i de oskyddade områdena. För däggdjuren var det dock inte samma effekt.

Att skydda ett område har uppenbarligen en effekt på populationsstorlekarna hos de olika grupperna av organismer. Effekten var inte stor, och framförallt ledde det inte till att arter som minskar generellt ökar i de skyddade områdena. Däremot är minskningstakten lägre i de skyddade områdena. Det kan inte komma som en överraskning, många arter minskar på grund av globala effekter, som klimatförändringar och/eller minskningar av insektsfaunan. Detta kan inte åtgärdas med att avsätta lokala biotopskydd, men minskningen kan reduceras. Det är gott nog. När de globala orsakerna är svåra att ändra på, kan man i vilket fall försöka minska skadan med lokala åtgärder.

Att åldern på ett skyddat område är viktigt kan inte komma som någon överraskning. Många effekter är långsamma och det tar tid innan vi kan se det i naturliga populationer. Det betyder att de åtgärder vi ser idag kanske inte får en önskad effekt förrän om 10 eller kanske 20 år. Det gäller att ha is i magen och inte tänka för kortsiktigt. En effekt av ålder drabbar även en analys som denna eftersom en del skyddade områden är för unga för att ha gett en effekt. Det har helt enkelt inte gått tillräckligt lång tid för att en effekt ska kunna noteras. Det kan mycket väl finnas positiva effekter i enskilda fall redan nu, men i en analys i en skala som denna försvinner det i bakgrundsbruset.

Det är viktigt att komma ihåg att detta är en övergripande studie som letar efter större mönster. Det kan tyckas futtigt att bara 25 % av arterna gynnas av reservatsbildning, men många arter mår alldeles utmärkt även utan ett större skydd. Ett antal reservat för till exempel vitryggig hackspett kan göra en stor skillnad för den arten, men är sannolikt irrelevant för gräsänder. Alla reservat är inte lika i detta avseende, en del är till för att skydda en viss biotop med allt som finns däri, andra för att skydda en eller flera speciella arter. Detta försvinner i en bred analys som denna, även om den visar på en övergripande positiv effekt genom att många arter minskar mindre där än utanför. Om man nu ska se en minskning som positiv, men om man är optimist så är även en minskad minskning en framgång.

Hela analysen visar dessutom på en annan sak. Inget av detta hade varit möjligt utan ett nationellt övervakningsprogram där landet inventerats på olika sätt under en lång tid. På detta sätt kan relevanta tidsserier erhållas och denna artikel och andra liknande från Finland visar på hur värdefullt det kan vara att inventera fåglar, växter och vadsomhelst. Men det bygger också på frivilliga insatser från allmänheten, utan det skulle det inte fungera. En liten anekdot i sammanhanget, under min tid vid Uppsala Universitet brukade mina mer molekylärt intresserade kolleger påpeka att det vi sysslade med var fågelskådning, underförstått ingen riktig forskning. Men denna ”fågelskådning” har i både Sverige och Finland lett fram till mycket värdefull kunskap om vår flora och fauna och hur den förändras över tiden. I båda länder finns olika fågeltaxeringar, huvudsakligen utfört av amatörer. Amatörer i meningen att de inte har detta som yrke, men rent kunskapsmässigt är de givetvis synnerligen professionella. En runda kan man både ha och mista men tillsammans kan de ge mycket värdefull information, som vi har sett i Vår Fågelvärld. Så ut och räkna, det betyder mycket.

Litteratur

Santangeli, A. med flera. 2023. Mixed effects of a national protected area network on terrestrial and freshwater biodiversity. Nature Communications 14: 5426. OPEN ACCESS

https://www.nature.com/articles/s41467-023-41073-4

 

 

 

 

Visningar: 127