Det är vår och flyttfåglarna börjar välla in på bred front. Många arter är nattflyttare, och dyker upp från en dag till en annan. Går man ut i skogen långt bortom bullret hör man också hur det piper i luften av lockläten. Rödvingetrastar, järnsparvar och piplärkor har nog många hört. Den mest förbluffande upplevelsen jag haft var när en vattenrall flög över mig en natt i skogen, lika ljudlig som i vassen. Natten är inte tyst under sträcktider, utan mörkret har ljud från fåglar som passerar förbi.

Den vanligaste, och säkert den troligaste hypotesen för denna nattliga kommunikation är information om flyttvägar, framförallt på detaljnivå. Bästa vägen genom dalar, över berg och vatten delas mellan individer. Framförallt är det de yngre som gynnas av att lära sig av de äldre fåglarna. Detta är väl känt hos storkar och tranor, och man vet att hos den rödstjärtade skogssångaren i Nordamerika kan individer skilja på individer, kön och ålder baserat på locklätena.

En grupp amerikanska forskare ville titta närmare på detta, och till hands hade de mer än 18 000 timmars nattliga inspelningar med mer än 175 000 lockläten av 27 arter. Inget dåligt material att gräva ur! När forskarna tog ett lockläte och noterade om det var någon annan individ som svarade inom en given tidsram, 30 sekunder, så definierade man det som att de två individerna var synkrona i sitt lockande. De testade kortare och längre tidsramar, men resultatet var blev detsamma.

Givetvis var väldigt många av locklätena besvarade av individer från samma art. Men det var inte bara artfränder som svarade, utan i genomsnitt var det ungefär tre andra arter som svarade på samma lockläten, ibland upp till sex-sju arter. Locklätena kan alltså utnyttjas även av andra arter som en källa till information.

När man tog hänsyn till habitat, släktskap och en rad andra faktorer var det två faktorer som stod ut som speciellt viktiga. Föga överraskande var det akustisk likhet, fåglar som har likartade lockläten svarade i högre grad varandra. Den andra faktorn var att arter med ungefär samma vinglängd oftare svarade varandra. Det har troligen att göra med att vinglängden är kopplad till flyghastigheten, vilket i sin tur betyder att fåglar som låter ungefär lika och flyger lika fort är de som kommunicerar mest.

Men kan detta inte bara vara en effekt av att de faktiskt låter ungefär lika, och när de flyttar så har fåglarna inte riktigt koll vilken som är av samma art och inte? Så kan det vara, men resultaten från den rödstjärtade skogssångaren pekar i en annan riktning, fåglar har bra koll på olika individer och deras läten, precis som vi känner igen röster. Nu är det bara en art man visat detta på, men det känns ganska otroligt att detta är den enda art som kan höra skillnad på detta sätt.

Översatt till svenska förhållanden kan man gissa att flugsnappare och svarthättor kommunicerar under flytten, och i alla fall i Uppland kommer de ungefär samtidigt. Och är det en slump att halsbandsflugsnapparen och näktergalen har likartade varningsläten? Vem vet? Däremot kan vi knappast räkna med att svarthättor och vattenrallar kommunicerar, eller trädlärkor och busksångare med tanke på deras olika tider för flytt.

Nu finns det mer om detta. När en grupp forskare började analysera data från fem olika ringmärkningsstationer i Nordamerika med total över en halv miljon observationer över mellan åtta och 23 år fann man en rad mönster. Det fanns tydliga samband mellan vilka arter som fångades samtidigt, vissa artkombinationer var vanligare än andra, till exempel mellan rödkronad kungsfågel och vitstrupig sparv, men även mellan en del skogssångare. En del av detta kan förklaras av att de flyttar samtidigt, men även om man tar hänsyn till detta finns det vissa arter som oftare än slumpen fångas samtidigt. Det tyder på att det finns en sammanhållning mellan olika arter under flytten. Skogssångarna uppträder ofta i små grupper under flytten, och då med fem till arter i gruppen.

Mixade flockar med olika arter är ingen nyhet, våra meståg är ju väl kända. Och hur många gånger man inte tittat igenom en flock med kärrsnäppor för att hitta någon spovsnäppa? I en flock med gråtrutar kan det gömma sig en kaspisk trut, och så vidare. Men hur ser det ut i övrigt på våra breddgrader? Data borde finnas på våra ringmärkningsstationer.

Fåglar kommunicerar med varandra, det är ju ingen nyhet. Men det som är nytt är omfattningen av denna kommunikation mellan arter under flytten, både dagtid och nattetid. Givetvis väcker det frågor om vad det är som kommuniceras, och vilken betydelse det har för fåglarna. Idag vet vi inte det, men att hitta ett mönster är alltid en bra början. Så ut och lyssna i natten!

Litteratur

DeSimone, JG. Med flera. 2024. Persistent species relationships characterize migrating bird communities across stopover sites and seasons. PNAS 121: e2322063121

https://doi.org/10.1073/pnas.2322063121

Gayk, ZG & Mennill, DJ. 2023. Acoustiv similarity of flight calls corresponds to composition and structure of mixed-species flocks of migrating birds: evidence from a three-dimensional microphone array. Proceedings of the Royal Society London 378: 20220114.

https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rstb.2022.0114

Griffith, ET med flera. 2016. Can nocturnal flight calls of the migrating songbird, American redstart, encode sexual dimorphism and individual identity? PLoS One 11: e0160596.

https://doi.org/10.1371/journal.pone.0160596

Mueller, T. med flera. 2013. Social learning of migratory performance. Science 341: 999-1002.

https://www.science.org/doi/10.1126/science.1237139

Van Doren, BM med flera. 2025. Social associations across species during nocturnal bird migration. Current Biology 35: 898-904.

https://doi.org/10.1016/j.cub.2024.12.033

 

Visningar: 89