Häromveckan var jag utomlands för att fotografera fåglar från gömslen. Några gånger satt jag vid härfågelbon, och det var lätt att se att intensiteten i hanens matning av honan varierade en hel del. När jag hade sällskap i gömslet gick tiden fort, men sitter man själv så är en matningsfrekvens på en gång per timme lite segt. Det gäller dessutom att vara med just när det händer, för missar man den chansen att fota tar det en bra stund innan man får en till.

När man sitter där och väntar kan man ju undra varför det skiljer sig så mellan hanarna. Svaret är färgen på äggen. Låter lite underligt, eller hur? Varför skulle hanen bry sig om färgen på de ägg som honan lagt, och anpassa matningen efter detta? Det här fortsätter även när det finns ungar. Det finns ett samband, men det är inte självklart förrän man studerat det ordentligt, vilket en grupp i Spanien har gjort.

Härfågelns ägg är ljusblå vid själva värpningen. Mycket snart efter det börjar honan täcka över äggen med en brun smet som kommer från henne. Denna smet har bakterier som skyddar ägget och därmed fostret från andra mer elaka bakterier. Ju brunare ägg, ju fler bakterier, ju bättre skydd. Detta går tillbaka till den bakteriemängd honan har och som hon kan täcka äggen med. Vi kan ju gissa att honor i sämre kondition har färre bakterier och på så sätt i slutändan får ägg som är mindre täckta. Hanen ser detta och ser att ett ägg som är mycket brunt är väl skyddat, lagt av en hona i god kondition, och därför värt att satsa på, medan ett ägg som är mindre brunt är en större risk. Forskarna hittade ett tydligt samband mellan hanen hanens matningsfrekvens och brunheten hos äggen.

Nu är detta inte unikt för härfågeln, även om systemet med att honan täcker äggen kanske inte finns hos alla fåglar. Däremot har man sett att det finns en klar koppling mellan intensiteten av den blågröna färgen hos den svartvita flugsnapparen och honans kondition och mängden IgY-antikroppar. Antikropparna förs över till ägget och är den nya generationens första försvar mot allsköns elaka bakterier och virus. I ett experiment kunde man visa att dag 4 efter kläckningen, då det är hanen som står för det mesta matningen, var hanens matning beroende av äggens färg (innan kläckning). Ju högre intensitet, desto mer matade hanen. Detta hade i sin tur två effekter, dels att häckningsframgången ökade, och dels att honans överlevnad ökade. Hanen baserade alltså sin investering på äggens färg, som i sin tur har en klar koppling till honans kondition. I ett ytterligare experiment fann man att honan som fått mjölmask och därför hade mer resurser lade ägg mer en intensivare färg.

Även hos pilfinken har man sett ett liknande fenomen. Här varierar färgen från mörkt brun, till ljus med bruna fläckar, allt baserat på mängden av ämnet protoporfyrin. Mörkare ägg är större, och ungarna från dessa ägg väger mer vid dag 5. Detta kan ha stor betydelse eftersom ungarnas vikt spelar en stor roll när de flyger ut och ska föda sig själva. Återigen matade hanen mer när äggen var brunare. Det intressanta hos pilfinken är att man kunde visa att honan lade brunare ägg ju större skillnad det var mellan hennes och hanens svarta kindfläck.

Det sista exemplet kommer från blåmesen. De lägger ljusblå-gröna ägg men med bruna fläckar som varierar mycket i storlek och spridning över ägget mellan olika kullar. Ägg med stora och väl spridda fläckar hade tjockare skal, högre kläckningsfrekvens och ungarna var större. Hanen matade dessutom oftare i kullar där äggen hade haft större och mer utspridda fläckar. Samma mönster som hos de andra arterna med andra ord.

Det finns fler exempel i litteraturen, och jag har bara tagit upp några för oss välkända fåglar. Det visar i vilket fall att detta antagligen är ett generellt fenomen, fast det tar olika uttryck hos olika arter. Hos härfågeln är det en aktiv process hos honan efter att äggen lagts, hos de andra arterna är det klart när äggen läggs. Det må vara fläckar av olika form och intensitet, eller intensiteten hos äggfärgen, eller tvärtom hur mörka de är beroende på vad som finns i skalet. I samtliga fall fungerar det som en signal om honans och/eller ungarnas fysiologiska status.

I den gren av ekologin som sysslar med beteenden diskuteras signaler flitigt. De kan vara av huvudsakligen två slag, antingen signaler som lätt kan manipuleras och kanske inte alltid är ärliga såsom olika läten. Eller signaler som inte kan manipuleras och därför ger en ärlig bild av situationen. Det är lätt att tänka sig att härfågelhonans förmåga att täcka äggen är kopplat till hennes allmänna hälsostatus, och därmed är en ärlig signal. Det är än mer troligt hos flugsnapparen med tanke på de kopplingar till kondition och antikroppar man hittat och samma gäller nog även pilfinken och blåmesen.

När vi tänker i termer av signaler tänker vi gärna i termer av intention, men så behöver det inte alls vara. I de här fallen verkar det vara en bi-effekt av att olika honor har olika kondition, och det avspeglar sig i hur äggen ser ut. Det är alltså en passiv signal utan aktiv intention från honan. Men den fungerar uppenbarligen eftersom hanarna anpassar sitt beteende efter signalen, vare sig hona vill det eller inte.

Fast det vet vi ju faktiskt inte. Hos flugsnapparen verkar det finns en klar koppling, men i de övriga fallen kan det ju vara så att honan aktivt väljer att investera mer eller mindre i äggen, och att färgen speglar hennes aktiva val, snarare än en passiv process. Men varför skulle hon göra en investering i en kull så att hanen också investerar mindre? Många småfåglar kanske inte får mer än en chans att häcka och då gäller det att göra det bästa av situationen. Innan vi vet mer är nog den mest troliga slutsatsen att detta handlar om en passiv process, som leder till en signal till hanen om honans och kullens kvalitet.

Litteratur

Diaz Lora S. med flera. 2020. Hoopoe Upupa epops male feeding effort in related to female cosmetic egg colouration. Journal of Avian Biology e02433. OPEN ACCESS

Morales J. 2006. Egg colur reflects the amount of yolk maternal antibodies and fledging success in a songbird. Biology Letters 2: 334-336.

Moreno J. med flera. 2006. More colourful eggs induce a higher relative paternal investment in the pied flycatcher Ficedula hypoleuca: a cross-fostering experiment. Journal of Avian Biology 37: 555-560. OPEN ACCESS

Moreno J med flera. 2006. Experimental evidence that egg color indicates female condition at laying in a songbird. Behavioral Ecology 17: 651-655. OPEN ACCESS

Poláček M, med flera. 2017. Eggshell coloration and its importance in postmating sexual selection. Ecology and Evolution 7: 941-949. OPEN ACCESS

Sanz. JJ & Garcia-Navas V. 2009. Eggshell pigmentation in relation to breeding performance of blue tits Cyanistes caeruleus. Journal of Animal Ecology 78: 31-41. OPEN ACCESS

 

Visningar: 175