En hel del fågelarter har börjat utnyttja våra urbana miljöer med allt vad det innebär. Vissa arter har ändrat beteende i och med att de intagit städerna, koltrasten och ringduvan är två uppenbara exempel. Det är arter som i skogen är skygga, men i parker och trädgårdar i städerna är helt oskygga. Ett annat fenomen som börjat uppmärksammats är att stadsfåglarna är mindre än sina skogslevande släktingar. I Barcelona har blåmesarna i stadens parker runt mellan två och tre procent kortare vingar, tars och är nästan tre procent lättare. Dessa skillnader är klart signifikanta. Frågan är då, hur kan detta komma sig?
Ett skäl kan vara att det är olika selektion i staden än i skogen, och det lönar sig att vara liten av olika skäl. Ett uppenbart skäl är att det är varmare i staden än i skogen, något som kan spela en stor roll under vintern. Det skulle därför kunna vara en genetisk skillnad mellan skogs och stadspopulationerna av blåmes i Barcelona. För att en sådan skillnad ska kunna uppstå krävs att de två populationerna är isolerade från varandra till viss grad. Om individer sprider sig fritt mellan skogen och staden kan inga skillnader bestå. Det måste dessutom vara en selektion för en mindre storlek i staden, efter som det är den populationen som minskat i storlek.
Det intressanta med blåmesarna i Barcelona är att det är känt när de började häcka i staden. Det finns nämligen inga som helst noteringar av häckande blåmesar i staden före 1970-talet. Talgoxarna har häckat i parkerna mycket längre. Med hjälp av genetiska markörer och simuleringar kunde Juan Carlos Senar vid Naturhistoriska museet i Barcelona och jag visa att det var fullt möjligt att det är selektion som skapat dessa skillnader, det vill säga en snabb evolution mot mindre blåmesar i staden. Fullt möjligt, ja, men givet det flöde av individer som verkar vara fallet skulle det krävas ganska stark selektion för att skillnaderna skulle kunna uppstå på grund av enbart selektion.
Men det finns alternativa hypoteser. Den ena som är uppenbar är att det är en plastisk respons på skillnader i födotillgång. Alla organismer är till viss del plastiska, människor inräknat. Spenderar vi all vår tid på gym ser vi ut på ett sätt, spenderar vi den tiden framför vår tv och äter pizza ser vi ut på ett annat sätt. Kort sagt vi är plastiska. Det gäller givetvis även blåmesar, så en förklaring kan vara att tillgången på mat är sämre i städerna framförallt under tiden ungarna växer upp. För talgoxar i Barcelona har forskarna visat att ungarna får fler feta larver i skogen än i staden, och det skulle kunna vara orsaken till storleksskillnaderna även hos blåmesen.
Frågan om vilka skillnader som genetiska, det vill säga ett resultat av evolution, och som ”bara” är en fråga om plasticitet har en lång historia inom evolutionsbiologi. Det går inte att se genom att bara mäta skillnaderna mellan två populationer. Vad som krävs är så kallade ”common garden”- experiment. Det betyder att individer från de två populationerna får växa upp i samma miljö så man helt eliminerar miljöskillnaderna. Om det fortfarande är en skillnad mellan fåglar med olika ursprung så kan vi dra slutsatsen att skillnaden är genetisk, till viss del i alla fall.
Nu har detta gjorts för två populationer av talgoxe, dels i Nederländerna och dels i södra Frankrike. I båda fallen hittade man tydliga skillnader i storlek mellan stads- och skogspopulationer. Inte bara det, äggstorleken är mindre i städerna vilket skulle kunna vara en orsak till skillnaden i storlek. Ungar som föddes upp i en gemensam miljö från de två habitaten (skog/stad) visade samma storleksskillnader som de vuxna fåglarna. Ett ganska tydligt exempel på att skillnaden är genetisk. Men det kan ju finnas något som gjorde skillnaden redan när ungarna flyttades från respektive habitat. Därför fick ungarna växa upp och häcka i fångenskap nästa år, alltjämt i samma miljö. Och se, skillnaderna i storlek hos deras ungar bestod, men inte skillnaden i äggstorlek. Slutsatsen måste därför vara att skillnaden i storlek har en genetisk bakgrund.
Ett liknande experiment gjordes i Montpellier i södra Frankrike. Här fann man att skillnaden i vikt, snarare än tarslängd, hade en tydlig genetisk komponent. Forskarna tittade även på beteenden som utforskande, aggression och stress mätt som andningsfrekvens. Stadsfåglar har en högre andningsfrekvens än skogsfåglar, något som tyder på en ökad stress hos stadsfåglar. Denna skillnad bestod när fåglar föddes upp i samma miljö. Å andra sidan, stadsfåglarnas mer aggressiva beteende och högre grad av utforskande är uppenbart plastiska förändringar som försvann när de växte upp i samma miljö som skogsfåglar.
Om nu skillnaden mellan skogs- och stads-populationerna är ett resultat av selektion för en skillnad känns det logiskt att denna selektion borde kunna mätas även i dag. Det är trots allt ganska nyligen som fåglarna börjat häcka i stadsmiljön. I södra Frankrike hittade man selektion för lättare fåglar i skogsmiljön, men inte i stadsmiljön. Samma studie gjordes av tid för första ägg och kullstorlek. Stadsfåglar börjar häcka i genomsnitt några dagar före skogsfåglarna, men lägger klart mindre kullar, i genomsnitt 7.5 ägg i staden och drygt nio ägg i skogen. Den enda tydliga skillnaden var att det var en selektion för tidigare äggläggning i skogen. Det verkar dessutom vara en selektion för större kullar bland stadsfåglar. Jämför man skillnaderna i beteende, morfologi och häckningsbeteende med den selektion man kan mäta finns överensstämmelser, men inte helt och hållet. Selektion är uppenbarligen en mycket potentiell orsak till skillnaderna mellan skogs- och stadsfåglar, men inte helt och hållet. Olika egenskaper fungerar olika.
En snabb förändring i en arts val av habitat är ett gyllene tillfälle att studera evolution i realtid. För blåmesarna i Barcelona och de två talgox-populationerna i Nederländerna och Frankrike har det skett en förändring i storlek så att stadsfåglarna är något mindre än sina släktingar i skogen. För talgoxarna är det klart att denna skillnad är genetisk och det finns skäl att tro att det är ett resultat av selektion, antingen för mindre fåglar i städerna, eller större fåglar i skogen, eller både och. Med tanke på att det som hänt är att skogsfåglar börjar utnyttja städerna kan vi gissa oss till att selektionen har varit för mindre storlek hos fåglar i städerna. Dessvärre kunde man inte se det i de studier som gjorts. En liten påminnelse om att forskning inte alltid är så rätlinjig som man skulle vilja tro utan ofta väcker fler frågor än som besvaras. Det är just det som är så kul med forskning!
Litteratur
Caizergues, AE med flera. 2018. Urban versus forest ecotypes are not explained by divergent reproductive selection. Proceedings of the Royal Society London B285: 20180261.
https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rspb.2018.0261
Senar, JC & Björklund, M. 2021. Recent spread of blue tits into the Barcelona urban environment: morphological differences and the role of balanced dispersal. Evolutionary Ecology 35: 83-99.
Senar, JC med flera. 2021. A comparison of the diet of urban och forest great tits in a Mediterranean habitat. Animal Biodidersity and Conservation 44: 321-327.
Thompson, MJ. 2025. The city and forest bird flock together in a common garden: genetic and environmental effects drive urban phenotypic divergence. Evolution 79: 800-822.
https://academic.oup.com/evolut/article/79/5/800/8013262?searchresult=1
Tomotani, BM. 2025. Size in the city: morphological differences between city and forest great tits have a genetic basis. Evolution Letters 9: 317-323.
https://academic.oup.com/evlett/article/9/3/317/8058656?searchresult=1
Visningar: 48