En av de fåglar nästan alla känner till är talgoxen. Så här års börjar dom sjunga och är en skön påminnelse om att det trots allt kommer en vår så småningom. De allra flesta vet dessutom hur de ser ut, svart och vitt huvud, gul mage och med ett svart streck från halsen ner till magen, en ”slips”. Könen är ganska lika, honorna är lite blekare, och har ett smalare svart streck. En ganska påtaglig fågel som märks med andra ord, och ingen grå sak som försvinner i buskarna.

Ekologer har ofta anledning att tro att olika beteenden och utseenden har en funktion, djur ser ut på ett sätt i en miljö, men på ett annat sätt i en annan miljö. Dom gör en sak vid ett tillfälle och en annan sak vid ett annat tillfälle. Individer skiljer sig dessutom sinsemellan åt i utseende och beteende. Spelar det någon roll, eller råkar det bara var på det sätt? Kanske det inte spelar någon roll vad man gör eller hur man ser ut?

Ta talgoxens svarta streck till exempel. Hanarna skiljer sig åt en hel del, en del har breda slipsar, medan andra har smala slipsar. Kan det verkligen spela roll? Ja faktiskt. På 1980-talet kunde ett par svensk-norska forskare visa att hanar med breda slipsar var mer aggressiva än de med smalare. Senare har andra visat att hanar med en bred slips är mer aktiva när det gäller att försvara boet mot inkräktare. Honor som parar sig med en hane med en bred slips lägger fler ägg, har en högre andel gula i ägget (mat för den okläckta ungen), och ungarna överlever bättre. Slipsens storlek verkar därför vara en signal om vad hanen går för. Det är dessutom en signal till andra hanar, en hane med en smal slips drar sig för att bråka med en hane med en bred slips. Så uppenbarligen har slipsen en funktion!

Min kollega Juan Carlos Senar i Barcelona har gjort mycket för att förstå funktionen av slipsen. Under flera decennier nu har han märkt och återfångat stora mängder talgoxar. På det sättet går det att få ett hyfsat mått på överlevnad och livslängd med hjälp av avancerade statistiska metoder. Ett av resultaten är att överlevnaden ökar med storleken på slipsen. Om en hane med en mycket liten slips har en sannolikhet för överlevnad på 30 % så har hanarna med de största slipsarna en överlevnad på 70 %! Kanske inte så överraskande med tanke på alla andra saker som är kopplat till bredden på slipsen.

Nu är Juan Carlos även intresserad av hur talgoxarna fungerar i deras nya miljö, den urbana miljön. Talgoxarna kom till Barcelona centrum för ca 100 år sedan, då staden var ganska liten jämfört med dagen metropol. När han analyserade överlevnaden bland stadsfåglarna blev resultaten överraskande, minst sagt. Här var överlevnaden runt 80 % hos talgoxarna med den minsta slipsen, medan de med de största slipsarna hade en överlevnad på blott 20 %. Precis tvärtom mot skogen med andra ord. Inte nog med det, det fanns en tydlig ålders-effekt i staden men inte i skogen. Samma egenskap som fungerar helt olika i olika miljöer. Visst är det fascinerande!

Det är känt att stadens talgoxar är mer aggressiva och mer utforskande, så de kanske kan kompensera med ett annat beteende. I Montpellier i södra Frankrike har man tittat på detta under 7 år. Hanar i staden var klart mer aggressiva än skogstalgoxar när dom fångades, hade en högre andningsfrekvens (ett mått på stress) och var mer nyfikna på nya saker. När man satte detta i relation till överlevnad fann man att hanar som var aggressiva, var mer stressade vid fångst och mer nyfikna i staden hade en lägre överlevnad både i skogen och i staden. Däremot fick de mer nyfikna hanarna fler ungar i skogen, men den effekten fanns inte i stadsmiljön. Det är därför ganska uppenbart att beteendeförändringarna i staden inte är till någon fördel för fåglarna, det går sämre för dom som har ett annat beteende. Kanske känner dom av stadens stress?

Hur kommer då det omvända mönstret i Barcelona in i bilden? Om nu slipsens bredd är kopplat till aggressivitet, och aggressiva fåglar överlever sämre i staden kanske det inte är så konstigt att de är individerna med små slipsar som överlever bäst. Slipsens storlek har nog i sig ingen direkt funktion utan det är de beteende-mässiga kopplingarna som är det intressanta. En timid talgoxe som kan hantera stress och har en smal slips kanske är det som fungerar bäst i staden, med det motsatta är fallet i skogen. Storleken på slipsen har ganska hög ärftlighet så den selektion som nu råder kan därför leda till en permanent genetisk förändring. Tiden får utvisa hur olika de kommer att bli i stad och skog, evolutionen tar sin lilla tid.

Litteratur

Caizergues AE, med flera. 2022. Are behaviour and stress-related phenotypes in urban birds adaptive? Journal of Animal Ecology 91: 1627-1641. OPEN ACCESS

Järvi T & Bakken M. 1984. The function of the variation in the breast stripe of the Great tit (Parus major), Animal Behaviour 32: 590-596. OPEN ACCESS

Norris KJ. 1990. Female choice and the evolution of the conspicuous plumage coloration of monogamous male great tits. Behavioral Ecology and Sociobiology 26: 129-138. OPEN ACCESS

Norris KJ. 1990. Female choice and the quality of parental care in the great tit Parus major. Behavioral Ecology and Sociobiology 27: 275-281.

Senar JC, med flera. 2014. Selection based on the size of the blak tie of the great tit may be reversed in urban habitats. Ecology and Evolution 4: 2625-2632. OPEN ACCESS

 

Visningar: 308