Den kristna tidskriften Världen Idag skriver i en artikel publicerad 2 mars 2022 om ett seminarium ordnat av Skandinavisk Teologisk Högskola och Himlen TV7 där det framförs ”bevis” för att vi alla har en urmoder som levde för 6000 år sedan. Den som presenterade detta var den amerikanske biologen Nathaniel Jeanson som presenterade de genetiska data som skulle stödja detta. Eftersom det tidsperspektivet stämmer väl med Bibeln föll det uppenbarligen i god jord på detta seminarium och hos tidningen.

Nu finns det problem med detta. Forskarna har faktiskt hittat en ”urmoder” som vi alla härstammar ifrån, men hon levde för 6000 generationer sedan, inte 6000 år sedan. Eftersom vår generationstid är runt 20 år betyder det att urmodern levde för i storleksordningen 120 000 år sedan. Det är en betydande skillnad! Inte nog med det, hon levde inte ensam som den bibliska berättelsen hävdar, utan den fanns runt 60-100 000 andra kvinnor vid samma tid. Men det är bara urmodern som fortfarande har ättlingar i livet, de andra familjerna har dött ut.

Detta leder till två frågor. För det första, om nu den amerikanske biologen hänvisar till modern genetisk forskning, varför blandar han ihop år och generationer? Generationer är den tidsenhet populationsgenetiker använder, inte år. Det finns många bra skäl till detta, ett är att det är oberoende av organism, en generation är en generation vare sig det handlar om bladlöss eller elefanter.

Biologistudenter vid Uppsala Universitet får ta en minikurs med test om forskningsetik, och att citera forskningen på detta sätt skulle inte godkännas efter en sådan kurs. Här handlar det om en disputerad forskare i biologi. Det känns ganska uppenbart att han vill klämma in genetiska data i hans bibliska tro, och då gör avkall på sådana detaljer som skillnaden mellan år och generationer. Siffran 6000 var väl alldeles för passande för detta ändamål. Det är beklämmande att detta sprids okritiskt på ett seminarium och att en tidning med flera tusen läsare blint upprepar detta. Lite faktakoll kan nog vara bra ibland.

För det andra, vad är detta med en urmoder? De första genetiska DNA-sekvensdata som publicerades var gjorda på så kallat mitokondrie-DNA. Mitokondrierna finns i våra celler och sköter energitillgången för varje organism. Det som är intressant med mitokondrierna är att de ärvs helt och hållet på mödernet och utan den rekombination som finns i all annan DNA. Det betyder att det finns en obruten linje från mor till dotter, medan de mitokondrier som vi män har dör med oss. Över tiden inträffar mutationer, och om dessa sprids får man med tiden skillnader mellan olika populationer inom en art som är relaterad till antal mutationer. Om man vet hur ofta mutationer inträffar kan man sen räkna bakåt för att se hur länge sedan två populationer hade ett gemensamt ursprung. Har man tillräckligt med data från olika individer kan man dessutom se hur ofta individer flyttar sig mellan olika populationer, och faktiskt även hur stora populationerna är och har varit. När det blev uppenbart och det blev tämligen enkelt att få fram sekvenser blev detta snabbt ett favoritredskap för evolutionsbiologiska forskare. Den teoretiska bakgrunden blev dessutom snabbt mycket solid. Idag finns oerhört mycket data från mitokondrie-studier.

Den första studien på mänskligt mitokondrie-DNA publicerades 1980 och uppskattade tiden för en urmoder till ca 180 000 år sedan. Denna urmoder döptes olyckligtvis till Eva, vilket fått kreationister i alla tider att hänvisa till att Bibeln trots allt har rätt, som nyligen i Sverige. Denna urmoder levde någonstans i södra Afrika, och är den enda moderslinje som stått pall över tiden. Tidpunkten har justerats tack vare nya data till cirka 120 000 år sedan. Den finns även en motsvarighet för män, nämligen Y-kromosomen, men där urfadern är senare (kanske 4000 generationer sedan) och från väst-Afrika. Här finns inte lika bra data av olika skäl.

Men varför finns bara en familje-linje kvar, varför inte många samtidigt? Detta är faktiskt en fråga som engagerat forskare och matematiker under en längre tid. Det började redan på 1880-talet genom Francis Galton (Darwins kusin) och prästen Henry William Watson, som ville se hur lång tid det tog innan en adelssläkt dog ut. Det var ett känt faktum att familjer emellanåt inte lämnade någon avkomma och den släkten sedan dog ut. Det man fann var ett matematiskt samband som nu heter Galton-Watsons förgreningsprocess som ger en statistisk modell för hur familjers överlevnad över tiden.

Man kan leka lite med denna process för att få en inblick i hur det fungerar. Låt oss ha 1000 olika honor (med sina mitokondrier) vid en given tid. Alla reproducerar sig så att i genomsnitt får alla en dotter var. Det innebär en stabil population. Man kan öka lite på detta men då ökar populationen mycket snabbt. Om vi låter det finnas en variation varje generation i antal döttrar, så att det är lite lägre än ett för vissa honor och högre än ett för andra honor, får vi en variation i hur många döttrar de får. Antal döttrar följer en så kallad Poisson-fördelning som är tillämplig i detta fall.

Ett exempel, om varje hona har i genomsnitt 1 dotter så är blir det i praktiken 0 döttrar i 37 % av fallen, 1 dotter i 36 % av fallen, 2 döttrar i 18 % av fallen, 3 döttrar i 6.6 % av fallen och så vidare. En variation kort sagt, och det är det som ligger bakom hur familjer dör ut. Om vi startar med 1000 honor, är det hela 85 % som efter 10 generationer inte längre har några levande avkommor. Går vi vidare till 50 generationer är det bara ett 30-tal honor som fortfarande har levande ättlingar. Efter 500 generationer är det blott 5 honor som har levande släktingar kvar. Vid 1000 generationer finns 3 honor kvar med levande ättlingar, där den mest talrika familjen nu har nästan 800 avkommor.

Denna enkla simulering visar hur processen fungerar. Av ren slump blir antalet avkommor olika för olika honor, och det leder med nödvändighet till att familjer dör ut, och till slut blir det några enstaka kvar varifrån alla härstammar. Det är så mitokondrie-Eva fungerar. Alla kvinnor har inte haft exakt lika många barn över tiden, och det leder till detta fenomen. Jag kan själv se det i det DNA-test jag gjorde för några år sedan. Jag är uppenbarligen släkt med oväntat många i min hembygd, jag får ständigt påminnelser om detta av andra som gjort samma test. Men det är exakt vad man borde förvänta sig. Vissa familjer har haft fler barn, som i sin tur haft fler barn, medan andra inte fått några barn alls.

Så, vår mitokondrie-urmoder finns, men hon levde inte för 6000 år sedan, och hon inte ensam vid den tid hon levde för ca 100 000 år sedan. Och lite källkritik kan inte skada hos svenska kreationister.

Tack till Christer Sturmark som tog upp artikeln i vår podd på Fri Tankes hemsida.

https://fritanke.se/podcast/mats-bjorklund-om-evolutionsbiologi/

 

Källor:

Cann RL, Stoneking M, Wilson AC. 1987. Mitochondrial DNA and human evolution. Nature 325: 31–36.

Sjödin, Per med flera. 2012. Resequencing data provide no evidence for a human bottleneck in Africa during the penultimate Glacial Period. Molecular Biology and Evolution. 29: 1851-1860. OPEN ACCESS.

Sykes, Brian. 2001. The seven daughters of Eve. WW Norton & Company. – Bra populärvetenskaplig introduktion!

 

Visningar: 135