Det är välkänt att fåglar som lever i urbana miljöer har en blekare och tråkigare fjäderdräkt. En studie av elva populationer av talgoxar från Åbo i norr till Lissabon i söder kunde visa att de urbana fåglarna var blekare, alltså en lägre färgmättnad, än sina kusiner i stan. I mer detaljerade studier i Malmö kunde forskarna visa att det handlade den miljö som fåglarna levde i efter att de blivit flygga.

I en större studie kunde man visa att det var framför allt gula, gröna och röda färger som påverkas i urbana miljöer. Det är inte förvånande eftersom dessa färger kommer från så kallade karotenoider, som fåglarna måste få i sig från födan för att de ska få sin färg. Om maten i städerna innehåller en lägre halt karotenoider, så blir fåglarna blekare, inget konstigt med det. Karotenoiderna är viktiga för fåglarna, och även för oss, för många fysiologiska processer inklusive immunförsvaret.

De gula, gröna och röda färgerna, som på olika sätt ytterst kommer från karotenoider, har också visats sig vara viktiga för partnerval där hanar med högre färgmättnad favoriseras av honorna. Det är alltså viktigt för fåglarna, framförallt hanarna, att ha en bjärt fjäderdräkt. Fåglar med mer färg får ut fler ungar, och gynnas på många sätt framför blekare fåglar. Färgmättnaden kan vara en signal om någon slags kvalitet eftersom karotenoiderna är viktiga, till exempel för immunförsvaret. En blek fågel kan betyda att denna fågel antingen inte lyckats få i sig tillräckligt med karotenoider, eller att den måste använda allt den får i sig för att bekämpa någon infektion. Omvänt, en färgglad fågel kan var en som hittat bra mat och/eller kan använda en större del av karotenoiderna för färg snarare än till immunförsvaret.

Detta skulle i så fall betyda att urbana fåglar är av sämre kvalitet, eller att maten i städerna är sämre med lägre halt karotenoider. Man har visat att växter i städerna har en lägre halt av karotenoider, som i sin tur leder till en lägre halt i de insekter många fåglar är beroende av. Det skulle betyda att stadsfåglar i första hand använder de karotenoider de fått i sig till de fundamentala fysiologiska processerna, och i andra hand till att producera en färgglad fjäderdräkt. Med andra ord, det skulle vara en konsekvens av sämre mat i städerna, något fåglarna inte kan göra något åt.

Med det i bakhuvudet har en grupp franska forskare studerat både talgoxe och blåmes dels i centrala Paris, och dels i en skog åtta mil utanför staden. Man tittade på kullstorlek, antal flygga ungar och häckningsframgång (% flygga). Man analyserade specifikt selektion för färgmättnad, det vill säga kopplingen mellan färgmättnad och de olika måtten på reproduktiv framgång. Selektion, eller naturligt urval som den gamla termen lyder, kommer i många former men de vanligaste är riktad selektion där till exempel att antal ungar ökar, eller minskar, med ökad färgmättnad, eller vad det nu är för egenskap man vill studera. Men den kan även vara stabiliserande, det vill säga medelindividerna gynnas medan ju mer extrem du blir ju färre ungar får du. Idag finns hur många studier som helst som visar dessa former av selektion i naturen för många organismer.

När det gäller talgoxen fanns ingen selektion hos hanarna när det gällde kullstorlek eller antal flygga ungar. Däremot fanns det tydliga mönster hos honorna framförallt när det gällde kullstorlek. Inte så konstigt, det är ju trots allt honorna som lägger äggen. I stadsmiljön fanns en tydlig selektion mot ökad färgmättnad, ju färggladare honor, ju lägre kullstorlek, med andra ord riktad selektion. I skogen däremot är det tydligt att de genomsnittliga honorna som lägger störst kull, med andra ord stabiliserande selektion.

Även för flygga ungar och häckningsframgång fanns en skillnad mellan stad och skog. I skogen fanns ingen koppling mellan färgmättnad och antal flygga ungar eller häckningsframgång. I staden, däremot, är det nu så att det är stabiliserande selektion för färgmättnad; de genomsnittliga honorna fick ut flest ungar, och det var än mer uttalat vad gällde häckningsframgång. Nu fanns det dessutom en effekt hos hanarna, där häckningsframgången rasar snabbt när färgmättnaden är över medel. Nu är det inte enskilda individer som häckar utan ett par, och om man kombinerar dessa data blev det tydligt att det är de blekaste paren som har störst kullstorlek, och det i sin tur spiller över på antal flygga ungar. Ju blekare par, ju fler ungar i städerna. Något sådant fanns inte i skogen.

Hur är det då med blåmesen? Blåmesen är inte lika generell vad gäller föda som talgoxen, och kanske man kan gissa att de har bättre koll på sitt karotenoidintag. Här fanns inga mönster alls i skogspopulationen, inte heller hos blåmeshanarna, i kontrast till talgox-hanarna. Däremot för honorna fanns ett tydligt mönster i stadsmiljön oavsett vilken del av häckningen det gällde, nämligen en stabiliserande selektion men med ett optimum strax under medel. Det finns med andra ord en selektion för något blekare honor, men framförallt minskar kullstorlek, antal flygga ungar och häckningsframgången snabbt med ökad färgmättnad. Återigen en skillnad mellan könen och framförallt mellan stad och skog.

Det är tydligen så att det faktum att urbana fåglar är blekare i stadsmiljö inte bara beror på att de får i sig en mindre mängd karotenoider, utan det är till och med så att de blekare fåglar gynnas framför de mer färgglada. Det i sin tur kan betyda att bristen på färgmättnad inte bara är en passiv konsekvens av brist på karotenoider, utan är en evolutionär respons på den lägre mängden av karotenoiderna i stadsmiljön.

En möjlig förklaring till de mönster man ser är att fåglar som kan använda tillräckligt mycket karotenoider till sina fundamentala fysiologiska processer och resten till en färgglad fjäderdräkt. Fåglar som över-investerar i sin fjäderdräkt får betala priset i termer av sämre häckningsframgång. Den selektion som råder handlar därför antagligen om de individer som bäst kan budgetera mängden karotenoider till de delar som använder dessa ämnen. Detta är givetvis svårt att studera, men det går att komma åt detta på det sätt denna studie visar, det vill säga indirekta mått på hur individer fördelar sina resurser.

Inget är gratis i naturen, och varje individ måste bedöma hur de resurser som den har tillgång till ska användas. Det är tydligt att detta gäller stadsmiljön, men det är lika tydligt att det inte gäller i skogen där födotillgången är bättre, framförallt vad gäller karotenoider. Stads-, och skogsfåglar går därför åt olika håll vad gäller hur fjäderdräkten ser ut. Hur det blir på sikt är svårt att säga, men skillnaden kommer med all säkerhet bestå.

Litteratur

Bekka, N, med flera. 2025. Colours of urban selection: carotenoid-based signals reveal divergent urban/rural evolutionary trajectories in two closely related passerines. Oikos 2025: e11617.

https://nsojournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/oik.11617

Janas, K.med flera. 2024.  Avian colouration in a polluted world: a meta-analysis. Biological Reviews 99: 1261-1277.

https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/brv.13067

Salmon, P. med flera. 2023. Urbanisation impacts plumage colouration in a songbird across

Europe: Evidence from a correlational, experimental and meta-analytical approach. Journal of Animal Ecology 92: 1924-1936.

https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2656.13982

 

 

 

 

Visningar: 82