Det har sedan länge varit känt att det finns en skillnad mellan talgoxar i städer och talgoxar i skogen. I städerna lägger honorna färre ägg, ungarna är mindre, och överlevnaden sämre. Skillnaden kan ha flera orsaker, dels att det är ont om mat i städerna och skillnaden är en konsekvens av detta, dels att skillnaden är genetisk så att stadsfåglarna nu är genetisk anpassade att lägga färre ägg, och dels att detta är en aktiv process att anpassa sig efter rådande förhållanden, det vill säga hur många ägg de lägger är en plastisk respons på skillnaden i miljö mellan stad och skog.
För att skilja på dessa hypoteser har nu två forskargrupper, en i Ungern och en i Frankrike, tagit tu med dessa frågor och genom experiment testa de olika hypoteserna. Det finns två sätt att göra det på, och de två grupperna har valt var sin metod.
I Ungern ville man testa om skillnaden var ett resultat av födobrist i städerna, och som en konsekvens av detta kan inte honorna lägga fler ägg, och ungarna blir mindre i storlek. Så i städerna fick en del par tillgång till mjölmask med extra näring i sig, medan en kontrollgrupp inte fick det, och samma gjordes i skogspopulationen.
Hur stora är då skillnaderna i storlek mellan stad och skog? Mäter man mycket hittar man skillnader, men de kanske inte är biologiskt relevanta. I den ungerska studien vägde 15 dagar gamla ungar i snitt 17 gram i skogen, men bara 14 gram i staden, det är en skillnad på 20 %! Samma skillnad fanns i vinglängd. Så stadsfåglarna är rejält mycket mindre än fåglarna i skogen. Nästan alla ungar blev flygga i skogen, men bara drygt hälften i stadspopulationen.
Så vad hände då när vissa fick mer mat? Ungarna blev större och vägde nu nästan lika mycket som ungarna i skogen. Men även kullarna i skogen vägde mer efter de fick extra mat. Vingarna på ungarna blev också längre, men inte riktigt så långa som i skogen, det fattas fortfarande några få procent för att nå upp till skogsfåglarna vinglängd. Ungarna överlevde dessutom bättre när de fick extra mat, men fortfarande inte lika bra som i skogen.
Det här visar på flera saker. En slutsats är att ungarna i staden inte får tillräckligt med mat för att nå upp till sin storlekspotential. En annan slutsats är att även om de får mer mat, når de fortfarande inte upp till samma storlek som ungarna i skogen. Det måste alltså finnas en faktor till som påverkar ungarnas storlek, förutom maten, vad det nu kan vara.
I den franska studien ville man se hur stor del av skillnaden som beror på genetiska orsaker och hur stor del beror på skillnaderna i miljön. För att göra det samlade forskarna in ett antal kullar ett år från skogen och från staden, som sedan fick växa upp i en gemensam miljö. Året efter fick dessa ungar para sig och häcka, fortfarande i samma miljö. Skillnader som beror på vilken miljö de kommer ifrån kan därför anses vara genetiska, men om skillnaderna försvinner i den gemensamma miljön handlar det om faktorer som inte har en genetisk bakgrund.
Ser man på kontrollgrupperna så lägger stadsfåglarna ägg avsevärt mycket tidigare än fåglarna i skogen, i genomsnitt upp till två veckor tidigare. Fåglar som härstammade från skogen men fötts upp i den gemensamma miljön lade ägg samtidigt som fåglarna som fortfarande var kvar i skogen. Men de fåglar som hade en bakgrund i staden lade i den gemensamma miljön sina första ägg avsevärt mycket senare, runt två veckor senare. Så skillnaden mellan de fåglar som var kvar i staden, och de som hade bakgrund där men växt upp i den gemensamma miljön var en hel månad när det gäller första ägg.
Kullstorleken var mindre i staden än i skogen, precis vad man sett i andra studier. Men i den gemensamma miljön hände det saker. De fåglar som hade sin bakgrund i skogen lade nu färre ägg, medan de som hade en bakgrund i skogen lade fler ägg. Skillnaderna var stora, det skiljde igenom snitt ett ägg mellan skogsfåglar i skogen och i den gemensamma miljön, men stadsfåglarna lade i den gemensamma miljön i snitt fyra ägg mer än i staden. Stadsfåglarna lade ägg med en mindre volym än skogsfåglarna men det påverkades inte av den gemensamma miljön.
Det finns många slutsatser att dra från detta experiment. För det första så verkar ägg-volymen bestå av en fixerad genetisk skillnad som inte påverkades av miljön. Äggen från stadshonor var mindre oavsett miljön. Men det faktum att stadsfåglarna i den gemensamma miljön började häcka senare och lade fler ägg än skogsfåglarna i den gemensamma miljön kräver en förklaring. Om vi jämför med mat-experimentet i Ungern så kom stadsfåglarna nästan i kapp när de fick extra mat, men här var skillnaden åt andra hållet. Förklaringen är troligen att det i staden skett en kraftig selektion för att häcka senare och lägga fler ägg, men miljön i staden påverkar fåglarna mer än vad deras gener gör och resultatet blir en tidig äggläggning med färre ägg.
Tidpunkten för det första ägget är mycket känsligt för olika miljöfaktorer som temperatur och ljus. Städerna är varmare och ljusare och det triggar fåglarna att börja lägga ägg tidigt, även om de genetiskt sett borde lägga ägg senare. Som vi sett i det ungerska experimentet så verkar det vara matbrist i staden vilket gör att fåglarna lägger färre ägg än vad de genetisk är kapabla att göra. Vi får i och med detta en skillnad mellan stad och skog som är motsatt vad deras respektive gener säger. Detta fenomen är inte ovanligt i naturen, och visar på hur komplicerat det kan vara att förstå vad som orsakar skillnader mellan populationer. Att använda sig av en gemensam miljö är ett perfekt sätt att komma åt detta.
Litteratur
Mathieu, LA med flera. 2026. Evolution under the city’s shadow: reproductive divergence of urban and rural great tits revealed by common garden experiments. Evolution Letters 10: grag30.
https://academic.oup.com/evlett/article/10/5/521/8741247
Seress, G. med flera. 2020. Food availability limits avian reproduction in the city; an experimental study on great tits Parus major. Journal of Animal Ecology 89: 1570-1580.
https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1365-2656.13211
Visningar: 32